Traditionsenligt firades vårens ankomst vid Dran, vid Järlöv. Veckan hade tidigare bjudit på iskalla vindar. Och visst var även denna afton lite kylslagen, men en disig sol uppenbarade sig, vinden hade mojnat och bland publiken fanns en viss optimism beträffande kommande vårvärme.

Ett svan-par lyfte mödosamt från Drans vattenspegel och flög ett ärevarv runt den lilla sjön.

”Sjöstjärnorna” från Träslövsläge stod for musikunderhållningen. Ett åttital personer hade kommit denna kväll. Det är speciellt roligt att se så många barnfamiljer sluta upp.

Teresia Eriksson höll därefter ett fint vårtal, där hon med breda penseldrag, kärleksfullt målade upp en bild av vår hembygd.

Därefter tändes brasan, veden var visserligen något sur, men skapade en effektfull rökridå. Och den brann sedan som vanligt ner, efter att ha spridit en vårhälsning till bygden.

INGVAR MÅNSSON

Teresias tal

Nu är den äntligen här! Eller? Vad säger man en dag som denna? Jo, men visst är den det! Trots tunga skyar, kyla och aprilväder… Den är här, men är bara lite blyg just ikväll.

Våren som vi alla längtat efter. Våren som varje år med tassande steg och noggrann tveksamhet smyger sig på, våren som gör att allas våra själar öppnar sig en aning för att släppa in ljuset, värmen och glädjen.

Laleh sjunger om våren i en av sina sånger: ”Vårens första dag!

Och jag vill va’ med,
och jag vill va’ så med,
så att jag kan se,
att jag är en del av allt.”

Visst är vi en del av allt. Och precis som Laleh sjunger så vill vi ju va’ med. Inte minst när våren kommer. Det är en ära att få hålla ett vårtal i min egen hembygd, för Veddige, Ås och Sällstorps hembygdsförening. En hembygd som ligger mig så varmt om hjärtat att jag aldrig har lämnat den någon längre tid. Uppväxt i Sällstorp, skoltid i Derome och numera familj, vänner och arbete i Veddige.

Många vårar har jag upplevt i denna trakt, ja faktiskt alla mina vårar. Som liten tog mamma med mig och min syster till ett ställe i skogen varje tidig vår. Vi slog oss ner på huk och krafsade försiktigt bland fjolårslöv och mull, och se! Där under, så vek och skör, men med okuvlig kraft kämpade sig vitsippan upp mot vårens bländande solstrålar. Hon var ännu krokig och nacken var böjd, men trots det ingav hon så mycket hopp. Bara några veckor senare var hela backen täckt av en vit matta. Så vacker att den tog andan ur ett barnahjärta. Vi plockade buketter, lekte med vitsippor i bäcken, satte i håret och bara njöt av överflödet. Ett överflöd som vi längtat så innerligt efter.

Visst längtar vi alla efter våren och allt vad den för med sig. Vi längtar efter solgass och utegrill, värme och vårjacka, trädgårdsarbete och garageröj, småprat med grannen och fika på altanen, cykeltur och värme, ljusa kvällar och fågelsång. Allting tar fart och vi hänger på. Vi vill va’med! Och nu är den här! Vad hittar vi då i Veddige, Ås och Sällstorp i vårens tid?

Låt oss ta en promenad och ge oss ut på en liten vårspaning, precis som den jag gjorde med min mamma som barn. Vi går genom bygden och ser oss omkring. För ni vill väl va’med…?

Titta! Där! På fotbollsplanen i Veddige är det seriepremiär. Domaren blåser för det var visst offside.

På 4shape har tabatapasset flyttat utomhus. Svetten lackar och vi hör hur alla flåsar. På Ringvägen möter vi en tant från Videbo i rullstol. Hon vill ha vårluft.

Och bland husen i Lerdal ligger hönsgödseldoften tät. Viskans vatten står högt och forsar med otrolig kraft genom vår bygd. Vi tar oss till backarna i Vallby och Ulvatorp som lyser gula som solen av alla påskliljor.

Och se! I Kvarnadala blommar blåsipporna för fullt, och snart är de bortträngda av alla vitsippor. Jag känner en doft! I Sällstorp, kör Kråketorpar ́n dynga och det är bråda dagar för alla bönder.

Nya dofter möter oss. Denna gång av nyslaget gräs från gräsklippning i Åsby. På Deromeskolans gård ligger en kvarglömd jacka som inte behövdes på rasten.

Ljudet av moppeknatter och EPA-traktorer hörs genom vårkvällen. Ungdomarna njuter medan andra kanske ryser. På återvinningen är det kö till trädgårdsavfall och grovsopor för man har röjt. Röjt i det gamla för att ge plats för det nya.

Det är vår och vi är med! Vi är tillbaka och jag känner mig nöjd och stolt efter vår spaning efter våren. Den finns här omkring oss, den sköljer över oss och den bäddar in oss. Vi tar emot den med öppen famn och välkomnar den precis lika varmt i år som alltid. Vår hembygd med alla dess invånare är så vacker i vårens tid. Och vi vill va’med! ⁄

Teresia Eriksson