Kurt Karlsson har friserat bygdens herrar i femtio år. Han har gått i pension för ett par år sen, men fortsatt klippa sina bästa kunder. Irene Reinholdsson var den som drev salongen tills nu. Men nu slutar även hon. Nu är det dags att stänga ner verksamheten för gott. Jag hälsar på och får en intensiv tillbakablick om bygdens historia, yrket han är stolt över, sporten han brinner för, familjen, döttrarna, kändisarna och alla minnen.
Jag försöker anteckna:
Huset.
“Huset byggdes 1964. Det var då Karin och Arne Pedersen kom till Veddige. Arne var herrfrisör, Karin hade klädesbutik. 1968 började jag som frisörelev (5) hos Arne Pedersen. Jag bodde då ett tag i ett litet rum intill salongen.”
Salongen
“Lokalen har varit frisersalong sen 1965. 1971 kom det långa hårmodet. Arne var ju en gammal herrfrisör, så det funkade ju inte. Han la av när han blev 40 år, han tyckte att han var för gammal. Började på Ringhals i stället.”
“Folk rökte ju på den tiden. Man hade en askkopp där i hörnet – som man fick tömma flera gånger om dagen. Det var ju så trevligt att sitta hos frisören och vänta och röka. Där var ju tidningar som Fib-Aktuellt och liknande. Det var ju bara en herrfrisering.”
“Jag är ju en herrfrisör. Men jag har ju mina döttrar och de har aldrig varit hos någon annan frisör. Så man har ju lärt sig lite allt annat.”
“Damfrisering hade jag alltid lite som ”reserv”, i fall man har lite dåligt att göra någon gång.”
“Irene Reinholdsson har jobbat hos mig i många år. När jag blev pensionär la jag saxen på hyllan. Då fortsatte Irene, men jag har inte kunnat sluta helt. Jag har jobbat på onsdagar och jag har ju massa kunder som vill komma. Mina bästa kunder som Gunnar, som vill komma hit och snacka fotboll eller Bosse som vi har gemensamt intresse med, i och med Veddige och bygden och fotboll. Det handlar inte så mycket om håret, det är inte så noga med. Gunnar klipper jag på en dryg timme…”
Stolarna
“Stolarna(8) köpte jag 1973. Arnes görgamla olivgröna stolar gav jag bara bort. Dessa köpte jag för stilen. Elektriska. Alla står ju och pumpar och fördärvar sig. När jag köpte dem tänkte jag skaffa så bra grejer som möjligt med en gång. Det är stil på dem. Det sätter ribban. Och dom har bara fungerat sen dess. Aldrig en service heller. Stolarna har egen eluttag och askkopp inbyggda. De är nog värdefulla – men jag säljer dom aldrig.”
Verktygen
“Mina maskiner(3) som jag klipper med har jag köpt 1968. Du vet, det här skäret som jag har här, du vet inte om det är från 1968 eller 2017. Den ser likadant ut. Och jag kör bara med Oster hela tiden. Det här är riktiga grejer. Men annars saxarna(1) ser likadana ut som när man började. Kniven(4) har kommit tillbaka. Det här flaskan(2) är ju keratin som man hade förr i håret. Hårolja med keratin som är hårprotein.”
“1968 tog vi kanske en femma för klippning. Idag är bara momsen en hundring. Du kan klippa dig billigare men då klipper de kanske 4 i timmen. En seriös frisör klipper inte under en timme.”
Sporten
“Jag ska visa dig… När det holländska landslaget var här 1992, midsommardagen, ringde de och frågade om jag kunde klippa de(7). Jag kände inte till dom, jag trodde till och med att det är någon som försöker lura mig, men jag åkte dit ändå. Hela hotellet var ju stängt, det kom vakter och öppnade. Dagen efter var jag på deras träning. Då kommer jag in med min dotter på axlarna och hon hade den holländska landslagsflaggan i handen. Det var massor av fotografer. De slängde sig ner på backen för att ta kort på oss. En av de var Expressens fotograf. På måndag morgon var jag tvungen att köpa Expressen. Den här bilden var på hela baksidan av tidningen med laguppställning och allt. Det var rätt kul.”
“Varje år arrangerar jag en fotbollsmatch bland mina kunder. De kan komma från Allsvenskan eller från Korpen på Televerket, spelar ingen roll. Det har vi gjort i femton år. Jag gjorde denna tröja till de(6), en uppsättning rött och en motsats i vitt. Vi spelade en gång om året och det höll ju kunderna kvar ska du veta. Det var riktigt roligt.”
Karl Gustav
“Ja, jag är från Karl Gustav. Men det hette inte alltid så. I slutet på 1800-talet bad de att få byta namnet Skedeskamma till Karl Gustav. Det kungliga namnet efter Gustav III:s son, Karl Gustav har dom då använt i hundra år. Namnbytet var på grund av ett missnöje, då på ortens dialekt lät det ofta ”Sketskamma”. “
Och det var min far som var med och bildade KGBK (Karl Gustav Bollklubb). Idag heter de Kung Karl.”
Under tiden vi pratar får jag bläddra genom tre tjocka fotoalbum. Det är frisyrer, kunder, familjen, sporten. Kurt har en historia att berätta om varje sida.
Hans telefon ringer och han pratar om familjen, en träff, någonting om barnbarnen. Jag passar på att begrunda denna man, som har en ungdomlig sätt att vara, en pigg pensionär som brinner för golfen, jag lyssnar på hans röst som har ”underhållit” många pratsugna kunder och jag njuter av synen, blandade med mina egna minnen om en riktig herrfrisörsalong. Jag önskar honom många glada år med döttrarna, barnbarnen och golfen.
Och med alla trevliga minnen. ⁄
Sandor Olah
