Många följde under våren Kevin Vos resa ända till finalen i TV4:s “Talang”. Den 18-årige danstalangen imponerade på både jury och publik med sina kraftfulla, egenhändigt koreograferade dansuppvisningar.

– Det var mitt femte försök att komma med i tävlingen, berättar Kevin. Varje gång jag blev ratad kändes det väldigt jobbigt, men tog varje nej som en utmaning att pusha mig själv till nästa nivå, att hela tiden utvecklas och göra en ännu bättre audition nästa gång.

Vi har stämt träff med Kevin i Don’t Blinks studio i Varberg. Madeleine har lockat med kanelbulle, och med med fika på bordet pratar vi om Kevins resa till Talang-finalen, en väg som gått genom Derome och Veddige.

– Vi följde Talang hemma hos Irene och Anders, det var de som tyckte jag skulle söka till tävlingen.

Irene och Anders är fosterföräldrarna som Kevin bodde hos från tredje klass till dess att han skulle börja åttan. Kevin gick i trean i Deromeskolan och gick sedan över till Vidhögeskolan när de var dags att börja mellanstadiet.

– Det var mysigt att spendera den tiden i mitt liv i Veddige. Jag har inte varit där på ett tag nu, men jag kan sakna området.

När Kevin var åtta år blev hans mamma sjuk. Kevin och hans båda syskon, en syster och en lillebror, blev för mycket för henne att ta hand om. Kevin, som var äldst, fick flytta till en fosterfamilj under en period. En tuff omställning för en liten kille att behöva flytta iväg från sin familj och vara ifrån dem under flera års tid. Han trivdes hos Irene och Anders, men hemlängtan var en del av vardagen.

– Det var under den perioden jag upptäckte dansen, berättar Kevin. Inspirerad av Michael Jackson och hans karaktäristiska moonwalk fick Kevin ett sätt att uttrycka sina känslor, en slags luftventil i en tillvaro som kunde vara svår att uthärda.

– Jag kunde inte sjunga som Michael Jackson, så jag försökte dansa som honom istället, berättar Kevin. Jag älskar musik, jag plockade upp både piano och gitarr, och spelade fotboll också. Men dansen var det som jag verkligen brann för. Den kändes liksom bara “rätt” för mig.

På Deromeskolan blev Kevin kompis med Victor Roos. De fann varandra, och under en period hade de dansen som gemensamt intresse. Vid en skolavslutning på Vidhögeskolan framförde de en dansuppvisning tillsammans, och många (inklusive artikelförfattarna) minns ännu det intryck killarna gjorde på både elever, lärare och föräldrar i Veddige kyrka. Det hann också bli ett bejublat uppträdande på Barnkalaset, familjefesten som arrangerades i Veddige under ett par år.

– Jag hade gått vidare från moonwalken och upptäckt popping, en dansstil med lite ryckiga, robotliknande rörelser, berättar Kevin.

Via poppingen upptäckte Kevin hiphop-dansen, och fick nys om att Studieförbundet anordnade kurser. Lockad av chansen att få dansa med andra, att få bli motiverad och inspirerad anmälde han sig till nybörjarkursen. Läraren tyckte Kevin var för bra för nybörjargruppen och skickade honom vidare till den avancerade gruppen. Den nu tolvårige Kevin utvecklades vidare som dansare, och fick chans att uppträda både solo och i grupp.

Kevin fortsatte att söka sin dröm, medan Victor satsade på hockeyn istället.

– Han följer sin dröm, och jag följer min, säger Kevin. Han är min bästa vän, och jag är glad att se honom lyckas.

Kevins familj skramlade ihop pengar för att han skulle kunna åka på audition en gång till – femte gången gillt – i augusti 2020. Med honom var mamma, systern och en kusin. Kevin hade jobbat stenhårt för att vara så välförberedd han kunde denna gång. Tidigare hade han fått höra att det är alldeles för många dansare som söker till Talang, det är för svårt att komma med i urvalet. Men denna gången räckte det hela vägen.

– Jag kunde inte tro att det var sant. Jag kom med.

Och på den vägen började en resa som tog honom ända till finalen i den prestigefyllda tävlingen. Många hörde av sig – kända och okända. Gamla klasskompisar skickade uppmuntringar, och människor hörde av sig via sociala medier och berättade hur de inspirerats och blivit berörda av Kevins historia.

– Jag fick verkligen reflektera över hur långt jag faktiskt kommit, att jag inte gett upp mina drömmar.

Nu nådde inte Kevin hela vägen fram, men en plats i finalen var långt mer än han vågat drömma om.

– Jag tror att jag satte väldigt stor press på mig själv när jag insåg att jag faktiskt var i final, berättar Kevin. Det var svårt att få tid att öva in något nytt på så kort tid. Det var bara en vecka mellan semifinal och final, jag hade bara tre, fyra dagar på mig att skapa ett helt nytt dansnummer.

Men vart ska de här drömmarna ta Kevin nu – är han nöjd med Talang-finalen?

– Jag vill komma ut i världen! säger Kevin med ett leende. Jag drömmer stort. Nu är det ett år kvar på gymnasiet, sen tänker jag åka till New York, jag är nyfiken på den amerikanska danscommunityn. Det kan nog vara utvecklande, tror jag. Och så kan jag besöka Disney World!

Text: Samuel Linde. Foto: Karin Linde.