”Vill du skriva om bulgaren som räddade livet på den kidnappade kvinnan?”
– Öhh… Säg inte att det var du?!
”Jo. Men det får du inte skriva om… och skrattar.”
Sen berättar han om hur det gick till när han, efter ett bilköp i Stockholm, plötsligt stod mitt i centrum för upplösningen av en kidnappningsdrama…
Jag sitter på Bella Napoli och lyssnar på Peter, troligen Sveriges gladaste pizzeriaägare. Den här storyn, som jag inte får skriva om, är bara en av Peters historier. Jag ber honom berätta om hur det kommer sig att han äger just den här pizzerian. Och det är som att öppna en kran med historier. Jag ställer den klassiska frågan först, som vi invandrare ofta får svara på:
– Och säg mig Peter, när kom du till Sverige?
Jag kom till Sverige maj 2001. Sökte sommarjobb som 27 åring. Jag ville spara ihop lite pengar helt enkelt. Mina kompisar gick till USA, men jag tyckte inte att det var en bra idé. Första tiden fick jag jobb på Träslövsläge som trädgårdsarbetare. Sen träffade jag Kenneth Andersson, han som äger Tage & Söner. Han promenerade på hamnen så vi började prata. Vi träffades flera gånger och pratade, sen sa han en gång: ”Peter om du vill, jag kan anställa dig”. Hmm… jag var lite osäker på det då, så åkte jag tillbaka till Bulgarien. Men jag stannade bara en månad. Jag kände att jag saknade Sverige. Bulgarien kändes inte detsamma som innan. 2002 kom jag tillbaka igen och bestämde mig för att stanna. Tog jobbet på Tage & Söner och där jobbade jag till 2003.
– Men hur kom du till Sverige? Som EU immigrant?
Nej. Det som var så konstigt att vi fick bara stanna i tre månader. När jag fick reda på det, då har jag redan varit här i sex månader. Olagligt så att säga (skrattar). Jag gick till Migrationsverket och bad att få visum, så jag kan åka fram och tillbaka mellan Bulgarien och Sverige. Och hon som tittade på mitt pass (Elvy Lindholm hette hon, jag måste hitta henne för att tacka henne…) och sa till mig: ”Peter, du vistas olagligt i Sverige, egentligen borde jag skicka dig tillbaka med en gång”. Då tänkte jag, nu är det kört, snart kommer polisen och skickar mig till närmaste flygplats… ”Men, eftersom du har lärt dig svenska så bra redan och du har jobb hos Tage & Söner… Vänta lite ska jag se vad jag kan göra här…” Då kom Elvy tillbaka med mitt pass och visade mig mitt permanenta uppehållstillstånd instämplat i passet… Alla mina kompisar fick tillfällig uppehållstillstånd på 6 månader åt gången. Och där står jag, plötsligt med en permanent. Hon sa till mig: ”Peter, här bestämmer jag, vi behöver sånna som dig. Unga som lär sig språket och tar jobb direkt.” Jag har faktiskt besökt henne efter detta och gav henne en stor chokladask…
Det blev tre år hos Tage & Söner. Satt i huvudkontoret i Smålandstenar. Jag var en sorts lagerarbetare, allt i allo. Det var bra förutom pendlingen, åtta mill fram och åtta mil tillbaka varje gång, det var jobbigt. 2006 tänkte jag ändra lite på mitt liv. Jag råkade vara i Veddige och åt pizza här. Då träffade jag dåvarande ägaren Emin Emin. Han var lite trött på att baka pizza. Och jag var redan då lite småkär i Veddige. Så, 2007 januari tog jag över pizzerian från honom. Jag hade lite sparade pengar och jag fick låna lite på banken. Att jobba i Veddige passade bra med min hobby. Jag samlar på gamla motorcyklar. En dag såg jag att banken sålde Kapmanshuset. Det är ett hus med två lägenheter och jättestora lagerlokaler. Jag var inte intresserad av lägenheterna, jag ville ha plats för min motorcykelsamling. Men jag blev hyresvärd på köpet (skratt). MC samlandet fick fart också. På tolv år har de blivit 60 stycken. 5 av dem är nya. De mesta köper jag i Bulgarien. Jag förhandlar om dem på nätet och när jag åker ner då tar jag med mig ett släp för att frakta hem dem.
– Köper du alla dessa i Bulgarien?
Ja, alla. De är så billiga där. Och folk är så fattiga så de säljer gamla motorcyklar istället för att laga dem. Jag är orolig för att dessa motorcyklar försvinner. Och det finns inte många som samlar på dom. Vi är några i Sverige som håller kontakt och tipsar varandra.
Jag samlar bara på gamla östeuropeiska märken. Det är mest Jawa (Tjeckisk motorcykel) och min favoritmärke: Izh (Gamla sovjetiska motorcyklar som till en början var kopior av tyska DKW från 1928.).
– Du har nyligen flyttat till Veddige. Hur gick det till?
Det var väldigt intressant historia faktiskt. Mats Tovedal skulle renovera sitt kök i Tovedals kafé. Då hade jag två restauranger i campingen i Träslövsläge. Han behövde låna ett kök en månad, eller så. Han frågade vad ska han betala, då sa jag ”Mats det spelar inte så stor roll, jag använder dem ändå inte på vinterhalvåret. En månad blev fem månader. Då ångrade jag lite att jag tog inte betalt. Men du vet, vi är ju invandrare. Vi tänker inte så. Hjälper jag dig så hjälper du mig. Man behöver inte betala för allting. Han behövde hjälp flera gånger och han vill så gärna betala mig. Men jag sa: ”Mats, jag hjälper dig gärna utan att få något tillbaka”.
Samtidigt letade jag efter ett hus att bo i. Men alla var för gamla eller för dyra. När Mats kom förbi en gång i mitt kontor på restaurangen i Träslövsläge och jag var just väldigt besviken efter en husvisning i Vare. Ha såg på mig det och frågade vad är problemet. Då sa jag att jag letar efter ett hus men jag har svårt att hitta en som jag gillar. Då sa han: ”Peter, min fru har ett hus i Veddige om du är intresserad”. Jag ville köpa huset utan att titta på det. Men vi åkte till Veddige och kollade på det. Det var precis som jag ville ha det. Stenhus, rätt storlek och rätt pris.
Då tänkte jag: hade jag inte lånat ut köket till Mats då hade jag aldrig kommit över det här fina huset i Veddige.
Det måste finnas en gudomlig planering i allt!
Här bor vi nu med min fästmö (vi är förlovade faktiskt) och våra tre barn. Hon är finska. Men eftersom hon själv inte så bra på finska, bestämde hon sig tidigt att inte lära våra barn på finska. Hennes föräldrar som kan finska, bor ju i Skövde. Så vi pratar svenska och bulgariska där hemma. Barnen är fantastiska. De blandar språket hejvilt, ingen annan skulle förstå de, bara vi (skratt). När vi är i Bulgarien då parar de rätt bra bulgariska efter ett tag.
– Jobbet då? Går pizzerian bra, annars?
Vet du Sandor, åren 2007-2012 var rena galenskapen. Vi sålde så mycket att vi mådde inte bra. Mina läppar blödde av nervositet att klara dagens beställningar. Jag tror inte att man kan baka lika bra pizzor, när det är så mycket! Jag önskade att vi behövde jobba lite mindre! Att kunna slappna av lite, ta en kopp kaffe då och då. Men nu är det bättre. Det har lugnat ner sig, tack vare att det finns andra matställen också i Veddige. Du vet, jag önskar att folk ska kunna komma in, beställa en pizza, ta en öl eller ett glas vin till, lyssna på musik, spela lite biljard, sen kan de gå hem nöjda. Jag vill också hinna med att läsa tidningen, fixa fakturor och framförallt, att vara med familjen. På sommaren, tar vi våran Transporter med sju sittplatser och åker ner till Bulgarien. Resan tar tre dagar, vi övernattar i Tyskland och i Ungern. Den bästa maten finns i Ungern! Ibland tar vi en natt i Serbien, men oftast kör vi bara på för att snabbt komma fram. Och där nere bygger jag min pensionsförsäkring, ett hus med flera lägenheter, som jag kan hyra ut eller bo i själv en gång.
Sandor Olah
