Med blick för det som är livet.
Vaknar av att regnet slår mot min ruta. Vindbyarna kastar, sliter och drar kring husknuten. Jag ligger lojt kvar och lyssnar.
Tänker att det här låter som en höstmorgon. Intensiteten i regnet, kraften i vinden. Det är fortfarande sommar. Jag har semester, så jag kan unna mig att lugnt ligga kvar. Det är inga solstrålar som lockar mig ut i trädgården. Gräsmattan, som i och för sig behöver klippas får vänta, det går inte att klippa gräs i detta blöta.
Jag är en riktig sommarmänniska. Jag älskar sol och sommarvärme, ljuset och de långa dagarna. Tanken på att hösten kryper närmre brukar jag slå ifrån mig så långt det bara går. Men denna morgon inser jag något skönt. När regnet slår mot rutan känner jag ingen brådska. Det är så mycket som ska hinnas på sommaren. Man ska njuta av var solstråle, sköta sin trädgård – allt det gröna som växer och frodas ska hållas i schack – vänner ska besökas, utflykter ska genomföras och picknickkorgar ska packas. Man ska se och uppleva så mycket som möjligt och så ska dagen avslutas med grillning i trädgården, efter att man fått bort sanden mellan tårna och hängt alla badkläder på tork. Att leva på sommaren är rätt högintensivt. Både i de förväntningar vi ställer på oss själva och på den fantastiska tillvaro vi väntar oss att dessa korta månader under solen ska ge oss.
Livet blir som elden på grillen. Vi rusar kring med allt som ska levas och vi tar ut allt i förväg.
Vi dansar i eldslågorna och det är inte tid till att stå still. När allt är klart infinner sig den där glöden vi allt för ofta är för ivriga att vänta på. Då det hade varit som bäst om man lyckats ha tålamod att invänta.
Höstglöd… Mättade färger. Ett dämpat lugn. Hösten ger mer tid för att samla ihop minnen och tankar och ger tid till att sitta under en filt med en bok och mer lågmält leva livet med mer rutin och mer av vardag. Livet levs lite mer i det icke synliga. Livet är inte lika exponerat. Inte så många krav på att allt ska hinnas. Tiden under solen i det här landet är så kort och intensiv. Hösten bär å ena sidan med sig ett lugn, men för å andra sidan med sig andra krav. Som familj finns ganska många krav på att skola, aktiviteter och jobb ska gå att få ihop. Så var tid bär sitt av krav och förväntningar, men det är mer okej att vara lite trött, eller bara känna för att hålla sig inne.
Höstglöd… Kanske är det som i livet. Tiden då man är ung och aktiv är kort och intensiv med massor av förväntningar på att som skall levas och upplevas, på det yttre och krav på skönhet och ungdomlighet, resor och det perfekta livet, familjen och allt det där som förväntas. När vi möter livets höst kanske det blir lite mera stillsamt. Lite mer av eftertanke och reflektion. Inte så bråttom. Tacksamhet över det som fått bli livet, försonas med det som inte blev så som drömbilden var. Ett vackert mjukt sken av lugnare tillvaro, fler minnen att bära, men också en aning om att krafterna avtar, lite mer orkeslös, krämpor. Också i livet ställer olika tider olika krav, bär andra förväntningar och ger andra utmaningar. Och det är så det får vara. Det handlar om att förhålla sig. Till den tid som råder, till det liv som är. Var tid ger sitt av svårigheter, förväntningar och glädjeämnen. Precis som det ska vara. ⁄