Det pratas ofta om att man ska ”gilla läget” i denna tid av ”gladkäcka” tillrop om att du själv bestämmer över livet och lyckan. Du kan nå dit du vill med tankens kraft och ”du är vad du äter”.

Alltmer sällan talas om att man ska ”gilla vädret”. Efter sommarens ostadiga väderlek (som om detta skulle vara unikt för svensk sommar) så har jag nästan bara hört missnöjda semesterfirare beklaga sig över vädret. Som om svensk sommar bör leverera 4 veckor med 30 graders värme från en klarblå himmel (självklart de veckor jag själv har semester) för att duga som sommar. Som att vi inte vet att det är rätt sällan det sker. Som att vi inte vet att det inte är vi som styr det. Och som att det skulle vara av godo för alla.

Varför inte bara börja ”gilla vädret”. Varför inte bara fundera på vad en regnig förmiddag kan ge till livet. Sovmorgon utan känsla av panik för att man inte kommit ut med fika, sololja, parasoll, handduk, badkläder och först av alla tagit bästa platsen på stranden.

Varför inte bara ta vara på en halvmulen dag för en lång promenad i någon skog eller öppet landskap, utan att svetten lackar och känslan av att man ”slösar bort” timmarna på stranden. Kanske springa, hälsa på vänner, se en film, läsa en bok, sitta i godan ro med ett korsord, besöka ett naturreservat.

Varför inte bara inse att det finns väder för allt man vill hitta på.

Det kanske krävs lite andra kläder. Det kanske krävs lite mer tanke. Och det går.

Väldigt få jag mött på efter min sommarledighet säger: det har varit en bra sommar, för jag har människor jag älskar jag hunnit spendera mer tid med. Eller: det har varit en bra sommar för vi är friska allesammans. Eller: det har varit en bra sommar för att vi i det här landet mycket förmånligt har möjlighet till trygg ledighet, vila och återhämtning, som är lagstadgad.

Endast en jag mött uttryckte sin tacksamhet över sommaren för att en nära anhörig väntade ett besked om sin sjukdom – och det var ett gott besked. Sjukdomen hade inte spridit sig.

Så kanske ska jag tänka om och inse att väldigt många i min omgivning har goda liv. De är uppenbarligen friska, obekymrade och vana vid att allt är bra och att man själv råder över sin situation. Det är kanske ett gott tecken att vädret är det som ligger högst upp i tanken. Då är det mesta annat i livet som det ska.

Jag förstår om du tänker att jag raljerar och inte förstår hur sol och värme påverkar orken inför resten av året. Du får gärna tänka så – för egen del är jag en solälskare av stora mått – och samtidigt ”allergisk” mot att inte försöka se det jag har, snarare än att sakna det jag önskar mig. Så – jag tror ändå att vi kan öva oss i att ”gilla vädret”. Det blir som det blir, och det är upp till oss att ta vara på de dagar som blir våra liv. Att öva sig på att möta livet sådant det är, istället för att envisas med att allt skulle vara bra ”om det bara vore annorlunda”. ⁄

Martina Vallerius