Åke Vering kyrkoherde
Vår nye kyrkoherde har tagit en krokig men innehållsrik väg hem till Veddige igen.
Den 13 oktober välkomnades Åke Vering som Veddige-Kungsäter församlings nye kyrkoherde i Veddiges kyrka. Ceremonin leddes av biskop Susanne Rappmann och lockade en näst intill fullsatt kyrka. Församlingens kyrkoherdetjänst har varit utannonserad länge, arbetet hittills sköttes av vikarierande kyrkoherden Anders Björnberg.
Åke är född och uppvuxen i Veddige. Hans mamma var från Lindhult i Horred och pappan var från Älgaslätt. Han har fem syskon, två bröder och tre systrar. ”Mamma hade en självklar fromhet men det var kamraterna som fick mig att gå med i kyrkans ungdom, när det startade, 1971”. Där träffade han många, som har blivit hans vänner för livet. De sysslade med allt möjligt, inte bara bibelstudier. Inte bara han, det är fler av de andra i gruppen som har blivit präster eller har fått andra tjänster inom kyrkan. Men vägen dit var inte självklar för Åke. För att en sak var han säker på redan då: ”Någon präst kommer jag aldrig att bli”, säger han och tillägger: ”Jag kan inte sjunga och jag kan inte stå framför folk…”. Åke undrar än idag hur han kunde klara sig genom alla skolor, utan att behöva hålla ett tal eller anförande inför folk. För den egenskapen satt långt inne med ett motstånd som skulle sakta brytas ner. Även kyrkan har genomgått stora förändringar under Åkes 36 år som präst: ”Jag växte upp i Veddige på sextiotalet. Då var kvinnliga präster och samkönade äktenskap fullkomligt otänkbara”. Men livet har visat vägen för honom. Under teologistudierna i Lund blev en av hans bästa vänner och kollega en blivande kvinnlig präst. Och idag, är han beredd att viga samkönade – om han skulle få frågan. ”Det är människan som räknas”.
Åkes första riktiga tjänst som präst blev 13 år i Härlanda församling i Göteborg, där han fick ansvar för Björkekärr. Efter det fick han tjänst i Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) i Grekland. Där träffade han också sin fru, Lisbeth, som han faktiskt anställde, så de arbetade tillsammans i Skandinaviska kyrkan i Aten/Pireus. Arbetet i Grekland innebar nya utmaningar, för som präst i SKUT är det en fördel att vara mångsidig. Förutom de vanliga sysslorna en präst har (gudstjänst, kyrkokör, vigslar och begravningar), även att besöka lastbilschaufförer på deras truckstop, som kan vara trista. Fängelsebesök och sjukhusbesök hörde också till vardagen. ”Vi var lite grann de nordiska ambassadernas förlängda arm – det de inte hann med gjorde vi”. Kontakten med människorna är oerhört viktigt för Åke. ”Det är inte sällan man som medmänniska ställer upp. Att vara kristen är bara plus” (människa först – kristen sedan, citat av Grundtvig).
I arbetet fick han stor hjälp av sin hustru Lisbeth. 10 år får man tjänstgöra utomlands som svensk präst. Efter det får man komma hem och söka efter nya uppdrag. ”Det var mellan 1997 och 2007 jag var i Grekland. Det kan inte förnekas att vi tittade på tjänsten i Veddige redan då när det var aktuellt att flytta hem, men den blev inte ledig då. Vi sökte någonstans runt Varberg – Falkenberg för att ”komma hem” och så blev då tjänsten i Vessige ledigt. Där har vi bott och jag har arbetat i 12 år och tänkte väl att det blir väl härifrån som jag går i pension”.
Den 22 februari i vintras ringde dock telefonen. Det var från Veddige och man undrade om Åke inte kunde fundera på att söka kyrkoherdetjänsten i Veddige. Ock på den vägen är det!
”Jag och min hustru Lisbeth vill passa på och tacka alla besökare på min välkomstceremoni och middag efteråt i Veddige den 13 oktober”. ”Det är inte förändringen som är viktigt för mig. Det är att möta människan, förmedla någonting och ta emot något tillbaka. Jag ska nu landa och känna av läget. Jag har tre år kvar till pensioneringen, men det är ingen deadline för mig, om jag får ha hälsan”.
Välkommen tillbaka till Veddige, Åke Vering! •