Med blick för det som är livet.
Våren är äntligen här och hela härliga sommaren ligger framför oss. Det är ett annat land! Vackrare – allt går i skir grönska och ljuvlig rosa blom.
Öppnare – alla som tidigare sprang huttrande med sänkt blick mellan bilen och huset, går nu lojt strosande med huvudet höjt, med blicken vänd mot solen och stannar glatt till vid brevlådan eller vid häcken och pratar lite med grannen. Grilloset sprider sig mellan tomtgränserna och surret av någons gräsklippare och lekande barns skratt hörs mellan fågelkvitter och björklövssus. Ett annat land. Allt ser annorlunda ut inbäddat i grönska. Ett annat sätt att leva. Vi öppnar oss mot varandra som knopparna slår ut mot solen. Ett annat land… Vi säger ibland om oss svenskar att vi är ett tillknäppt och lite svårtillgängligt folk, men solen, ljuset, värmen gör något med oss, förändrar något av oss som bor i detta land som långa tider är gömt för solen.
Landskapet ser annorlunda ut, och det för så mycket positivt med sig för de flesta av oss. Denna tid av förhoppningar och förväntan om värme, solstrålar, gemenskap, om utflykter, semester, grillkvällar och trädgårdspyssel… i bästa fall… Eller står vi kanske med en klump i magen om att alla de positiva förväntningar – som vår och sommartid är laddade med – ska få oss att känna oss än mer ensamma, stressade, misslyckade och inte alls så soliga i sinn som vi skulle önska. Kanske har hela livslandskapet, så som du tidigare kände det, rämnat och förändrats. Skilsmässa, sorg, ensamhet, konflikter, allt det där som gick att svepa in en varm filt och hålla gömt innanför stängda dörrar kommer upp i ljuset och i förväntan av lycka, gemenskap och solsken… och får helt omvänd effekt. Aldrig förr har grannenbarnens skratt, doften av grill, vänner i gemenskap man ser på avstånd – och känslan av att de på andra sidan staketet, alla vänner på Facebook – dricker vin och umgås gjort dig så ensam. Fått dig att känna som att det finns en istid i ditt hjärta och att solen är till för någon annan.
Ett annat land… Det är på många sätt ett annat land vi kliver ut i denna sommar. Många nya människor har sökt sig hit till oss här i kalla nord och vindarna är inte alltid ljumma och solen ler inte alltid och lyckas tina våra tillstängda hjärtan till den grad att vi vill öppna upp mot det okända. Bara i bästa fall.
I bästa fall kan glimtar av solsken låta oss förändras. I bästa fall har vi höjt blicken så pass att vi ser den som är ensam där utanför vår egen tomtgräns. I bästa fall ser vi grannen som saknar gemenskap, som har tappat sin fasta punkt, som har fått en ny familjesituation att lära sig att leva i. I bästa fall ser vi den okände från ett annat land, med ett annat språk, med traditioner och kultur som vi inte är helt bekanta med eller bekväma i. I bästa fall kämpar vi med att inte låta oss stänga oss inne i det för oss trygga och välkända, och kämpar med oss själva för en öppenhet, för en blick för andra människor.
Ett annat land… ett land där vi möter varandra med värme. Där vi blir som de där solstrålarna som öppnar upp lusten och längtan till liv. Där den mellanmänskliga värmen gör att vi själva tillsammans med andra kan blomma likt magnolian om våren – på bar kvist! Ett land där det kalla och kala, kan le och blomma! ⁄