Vi är 100!

Vi är 100!

I maj 2020 hände det – Rumpelösa Moppers blev 100 medlemmar i Facebookgruppen!

Från att ha varit ett löst sammansatt gäng med mopedentusiaster blev vi plötsligt att räkna med. En grupp med pondus. En god kraft i universum! 

För att uppmärksamma och fira denna världsomvälvande händelse tyckte jag att vi borde ha medlemströjor med tryck. 

Tröjor beställdes. Efter en hel del konstrande med provtryck med mera anlände de äntligen, drygt en månad försenade, i slutet av juli. 

För att leverera tröjorna på ett smidigt sätt bestämdes ett datum för fikaträff på Kullagårdens café. Efteråt skulle vi välsigna den Halländska landsbygden med rökelse och goda vibrationer. En runda på dryga 5 mil lades upp.

Fredag den 31 juli klockan 9.48, lastade jag således den fulltankade paketmopeden med 50 nytryckta tröjor och begav mig de 1,5 kilometrarna till träffpunkten.

Solen sken och termometern visade flertalet plusgrader.

Över 30 stycken förbeställda tröjor leverades till ackompanjemang av kvittrande mopedister och doften av kaffe.

Efter att kaffesuget var stillat tog suget efter tvåtaktsrök över och 24 moppar startades unisont utanför caféet.

En fantastisk runda med felkörningar, bensinstopp, vajerbrott, tändstiftsbyte, fler felkörningar… Kort sagt, en mopedrunda med Rumpelösa Moppers kan vara… alldeles underbar!

Ibland går livet lite lättare.  Detta var en sådan dag.

Sa jag förresten att vi i skrivande stund närmar oss 120 medlemmar?

Tack alla fantastiska Moppers!

Text och foto: Sven Sjöberg

Hembygdsförening i coronatid

Hembygdsförening i coronatid

”Om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp!”. Detta citat tillskrivs Tage Danielsson (eller Henrik Tikkanen) och känns högaktuellt. Pandemier är inget nytt.

I Veddige-Ås-Sällstorps hembygdsförenings fotoarkiv finns bilder på unga människors dödsbädd. Dessa foton kan idag kännas makabra, men när Gunnar Engström för 100 år sedan fångade dessa tragedier på glasplåt i Sällstorp, var det för att anhöriga skulle få ett beständigt minne av sin kära släkting. Spanska sjukan drabbade då många yngre, medan covid-19 nu slår hårt mot våra äldsta. 

Hur har då hembygdsföreningen påverkats?  Hittills har tre aktiviteter ställts in. Många föreningar har inte kunnat hålla årsmöte. Men den 4 mars kunde vi hålla denna så stadgeviktiga sammankomst. Smittan hade då visserligen nått Sverige men ännu fanns det inga regler för social distansering. 

Kulturgeograf Pär Connelids föredrag i trång hembygdsstuga ändrades till en visning av fornåkrar i Björkhult. Påskäggpromenaden, valborgsfirandet och trädgårdsvandringen ställdes in. Men i samarbete med kyrkan kunde utomhusgudstjänst med gökotta i natursköna Kvarnadalen hållas. 

Bil efter bil anlände i slutet av maj till Årnäsuddens parkeringsplats och det började bli lite nervöst. Kommer det fler än tillåtna 50 personer som vill följa H G Karlsson på vandring med “Tema fåglar”? Vi blev 45 personer…

Även när orkidéer och torplämningar visades i Vadkärr klarade vi Folkhälsomyndighetens krav. 

Många av deltagarna i våra aktiviteter är över 70 år. Det är naturligtvis ett stort sug för denna åldersgrupp att komma utanför väggarna och se andra människor. Alla tycks dock vara medvetna om att hålla avstånd.

I skrivande stund är det omöjligt att veta hur covid-19 kommer att påverka höstens inomhusaktiviteter. Sannolikt kan vi bara samla små grupper i Hembygdsstugan. Ändringar i programmet kan läsas på hemsida och i sociala medier.

Text och foto: Ingvar Månsson

Även om pandemin påverkar möjligheten till fysiska möten syns och verkar föreningen i sociala medier:
Facebook: viska.link/hembygd och viska.link/hembygdfoto. Besök även Kloar-Erik, bygdefotograf i Veddige:  viska.link/kloar-erik och Torpletare i Veddige-Åhs-Sällstorp på viska.link/torpletare.
Instagram: @veddigehembygdsforening

En glödhet delikatess

En glödhet delikatess

Hantverksbryggeriet som började baka napoletanska pizzor, eller pizzerian som brygger eget öl? Hur man än väljer att definiera Byaregårdens Brygghus har Inger och Robert skapat en destination som dragit massor av besökare hela sommaren.

Det är en sen fredageftermiddag i början av augusti när vi parkerar bilen och promenerar mot Byaregårdens Brygghus. Sommaren har ju dröjt sig kvar och levererat de varma dagar som säkert många hade hoppats skulle komma ett par veckor tidigare.

Vi har bestämt oss för att fira eller sörja att sommarlovet snart är slut – beroende på om du frågar mig eller barnen som snart börjar skolan. För mig är detta inte sommarens första besök på ett av de populära utflyktsmål som etablerats norr om Varberg under senare år, men det är första gången vi är här som familj. Förväntningarna har trissats upp till skyarna, och jag är lite orolig för att jag hajpat upp stället lite väl mycket.

Från åkermark till bryggeri

Byaregården ligger i Syllinge, en liten bit utanför Veddige på vägen mot Värö. Efter att ha svängt av mot Nyebro ser man efter ett par hundra meter skylten som visar vägen den sista biten till destinationen. Här har Inger Elftorp och Robert Olsson byggt sin gård på en plats som 2003 bara var åkermark. Nu, 17 år senare, är det både mikrobryggeri och pizzarestaurang.

Ölbryggandet var ett intresse som blev ett heltidsarbete, och mer därtill. Förutom produktion av öl och läsk anordnar man evenemang av olika slag som ölprovningar och bryggarkurser. Ölets Dag, Viskan River Day och Hockey-VM är välkända evenemang som Robert och Inger under årens lopp arrangerat själva eller varit engagerade i. Många av de små bryggerier som poppat upp på västkusten under senare år har även Robert att tacka för vägledning och inspiration.

Pizzaugn från Åskloster

Ölet satte Byaregården på kartan, men pizzan har hjälpt till att locka besökare under sommar­månaderna. 2018 var den vedeldade stenugnen färdigbyggd och de första pizzorna redo att gräddas. Stenen hämtades bland annat från Ås gamla kloster.Succén lät inte vänta på sig. Så hur ser man på sig själva efter den ökade tillströmning av besökare som pizzan inneburit?

– Vi betraktar oss fortfarande som amatörer när det gäller mat. Intresset för mat har alltid funnits, och vi har varit inblandade i restaurangnäring tidigare. Vi säger nog själva att vi är ett bryggeri som har pizza och är ett besöksmål under sommartid, säger Inger.

Det är varmt där inne i, där magin händer. Den vedeldade ugnen hettas upp till 500° och pizzan gräddas i en minut – längre än så och den bränns vid. Men det är också det som gör att pizzorna kan serveras i ett högt tempo, trots att de gräddas en åt gången. Det fanns planer på att utöka kapaciteten i år, men sen kom coronakrisen.

– Vi hade planer på att bygga en ny ugn inför den här säsongen, berättar Inger. Men osäkerheten som coronakrisen skapade gjorde att planerna lades på is. Nu kommer vi att bygga den nya ugnen så att den står redo till nästa säsong, samtidigt som vi behåller den gamla.

Eftersom pizzorna kommer ut till bordet en i taget uppmuntras sällskapen att beställa och äta enligt ”social pizza”-principen. Istället för att varje person får sin egen pizza i tur och ordning och de andra med kurrande magar väntar på sin tur att serveras, kan man istället ta för sig av en slice från pizzorna vartefter de kommer ut på bordet. Fördelen är dessutom att man slipper välja bort så många alternativ från menyn, perfekt för den som är orolig över att missa något – framförallt dessertpizzan…

Ett varmt välkomnande

När vi kommer in på innergården och ställer oss i kö för att vänta in vår tur att bli placerade är det redan gott om folk kring borden. Under sommaren har det stundtals varit sådant tryck att man fått köa utanför i upp till 45 minuter för att ens få komma in och slå sig ner vid ett bord. Det är angenäma bekymmer förstås, som kräver kreativa lösningar.

– Till nästa säsong kommer vi att skapa en ny entré med utebar där våra gäster kan hänga i väntan på att få plats vid borden, säger Robert. Vi är inte färdiga med utvecklingen av Byaregården som besöksmål.

När jag var här förra gången, i juli månad, tog det ungefär 20 minuter att komma in. Då stod Robert utanför entrén till gården och hälsade gästerna välkomna i väntan på att få släppa in dem. Man märker snabbt att det är en person som uppskattar den sociala aspekten av sitt yrke – att småprata med Robert i väntan på att få komma in och njuta god mat och dryck går liksom inte att reducera till att ”stå i kö”. Byaregården är inte bara gården och platsen, det är Inger och Robert.

Att semestern är över för många borde göra att det blir lite lugnare ikväll. Det är åtminstone min tanke när vi står där vid vår punkt i kön med det numera välbekanta mellanrummet på 1,5-2 meter till nästa sällskap.

– Hör ni till samma sällskap?

Robert riktar sig mot oss och paret bakom oss i kön. Vi skakar på huvudet och jag indikerar att jag och familjen är här själva. Robert vänder sig mot mig med igenkänning i blicken: 

– Ja, dig känner jag ju.

Jag kan inte påstå att jag är stammis på Byaregården, men det är såhär det känns att besöka platsen – ett hjärtligt välkomnande.

Min förutsägelse om en lugn kväll grusas snabbt, och snart är det fullt kring borden och kön ringlar sig ut mot entrén. Planen att i lugn och ro intervjua Inger och Robert ger jag upp ganska omgående.

Framtidsplaner

Byaregårdens Brygghus är ju dock – pizzasuccén till trots – ett bryggeri, och drycken står fortfarande i centrum för verksamheten. Men återigen innebar viruset bekymmer för planeringen.

– Vi hade planerat att stå väl rustade med mycket dryck ”i ladorna” inför sommaren eftersom vi märkt att allt tog slut redan förra säsongen. Att förbereda sig på det viset hade inneburit stora kostnader för att bygga upp ett lager, säger Robert.

Alla bokningar under våren vad gällde kurser och provningar ställdes in, och mycket var oklart inför sommaren. Skulle man ens kunna hålla öppet?

– Hade vi vetat att det skulle bli så stort tryck skulle vi naturligtvis vågat satsa men nu har vi istället fått jobba stenhårt för att ha dryck att servera och sälja varje dag.

Så hur ser planerna ut för framtiden?

– Vi diskuterar mycket kring att öka vår kapacitet när det gäller dryckestillverkning. Det finns olika alternativ men klart är att vi måste öka volymerna för att svara upp mot efterfrågan. Både när det gäller stark­öl men också läsk. Vi ska på ett intressant studiebesök, inom kort, för att titta på tillverkning av starka drycker.

Byaregården är ständigt under utveckling. Framtiden ser med andra ord ljus ut, för älskare av både vedeldad pizza och hantverksöl.

Text och foto: Samuel Linde

Årsmöte i SPF Seniorerna Kungsätersbygden.

Årsmöte i SPF Seniorerna Kungsätersbygden.

Trots första snödagen kom 95 medlemmar till årsmötet på fettisdagen, 25 februari, i Kungsäters Bygdegård.  Musikanterna Eva och Ingvar från Fästeredsund stod för underhållningen och inledde med en sprittande Cancan

på sina dragspel.  Därefter följde den ena melodin efter den andra , varav flera gick att sjunga med orden till ”När det våras ibland bergen”. Det spelades gamla välkända melodier varvat med historier ur ett äktenskap. Som avslutning framfördes Kväsarvalsen på ett finurligt vis. 

 Nu smakade semlorna extra gott till kaffet, liksom Gunnels spröda sockerringar. 

Årsmötet öppnades av ordf. Lena, som uttryckte sin glädje över att så många hörsammat inbjudan. Som första punkt höll Ingegerd Gustafsson Parentation 

genom att läsa två dikter ur Atle Burmans Avskedsord, samt påbjöd en tyst minut. 

Därefter hölls sedvanliga årsmötesförhandlingar med tillhörande val. Information om kommande aktiviteter, resor , fester och KPR gavs.

Föreningenhade vid årsskiftet 254 medlemmar, vilket är en ökning med 15 st  under 2019.  Som avslutning avtackades Anna-Lisa i telefonkedjan , Rune i valberedningen samt Curt för sekreterarjobbet i styrelsen.  Den senare lovordades för sina gedigna föreningskunskaper i styrelsen, som han tillhört i många år.  Curt lovade att finnas till hands  även i fortsättningen. 

Mötet avslutades och sen utdelades lotterivinsterna. 

21 informationstavlor är uppsatta i Kvarnadalen i Sällstorp! Perfekt utflyktsmål i coronatider!

21 informationstavlor är uppsatta i Kvarnadalen i Sällstorp! Perfekt utflyktsmål i coronatider!

Projektet “Utveckling av Kvarnadalen i Sällstorp” inom Landsbygdsprogrammet (Jordbruksverket och EU) fortsätter.  Och målet att sätta upp skyltarna före blåsippans ankomst kunde hållas! Tyvärr verkar dock blåsipporna bli allt färre. Men vitsippor är också vackra!

Det har krävts en hel del research för att få fram texter till 8 skvaltkvarnar och 7 kvarnruiner. Ett stort tack får ges till veteranerna Ingvar och Herbert Johansson som har forskat och dokumenterat kring kvarnarna. 

Och ett stort tack till de tio som så ivrigt med spett och spade grävde hål och gjöt fast skyltstolparna ! Som bonus den dagen återupptäckte vi under jord och mossa årtalet 1820 som Vallbyborna  vackert har huggt in i berget vid kvarn 12!

Om man nu följer Kvarnabäcken kan man på skyltarna läsa rubriker som:

Ärliga eller sluga bönder?

Kålhage-Anna tjuvmaler.

Först Kvarnadalen sedan Mongoliet!

Kvarnen som är berest!

Fick torparna mala?

Flera av skyltarna visar bilder från Göteborgs historiska museum som redan på 1920-talet insåg det unika med Kvarnadalen. De vackra teckningarna har gjorts av Stefan Gustafsson. Eftersom han är bördig från Sällstorp uppskattade han verkligen uppdraget.
 H G Karlsson från Halmstad har hjälpt till med den grafiska utformningen.

Välkommen till Kvarnadalen- unikt i Sverige!

INGVAR MÅNSSON

Det bästa  som skulle kunna hända i Gunnarsjö …

Det bästa som skulle kunna hända i Gunnarsjö …

…vore en ombyggnad av väg 826 rakt i genom  Gunnarsjö, för Gunnarsjös del vore det ett framtidshopp då  det här finns en potential som legat i vila de senaste hundra åren. Vi talar då om en punkt  mitt emellan Oslo och Köpenhamn, också mitt emellan Göteborg och Halmstad. Genomfartstrafiken skulle öka och förhoppningsvis även företagsamheten och byggandet. Minska flykten från landsbygden är väl passerat men återuppbyggnad ligger i tiden och i framtiden.

Turistled från väst till öst eller motsatt..En framtidskorridor för Sverige i Sverige..

Den kortaste vägen mellan två punkter är ju ett rakt streck och tar man söder om Kungsbacka i väst och Oskarshamn med färjeförbindelse till Gotland i öst så inser man  snart att detta är den kortaste och smartaste vägen både till Stockholm och öarna i Östersjön. Så även till det småländska höglandet och Blekinge. En framtida trafikled borde nu planläggas  och struktureras så att man kommer åt att bygga så rakt som möjligt. Kortsiktig planering är inget någon tjänar på, nej man måste ha planer både för de första trettio åren, liksom hundra år och trehundra år i framtiden. Det är också viktigt att man öppet redovisar långsiktsprojekten,visionerna, dokumenterar historien och har det tillgängligt för allmänheten. I dag är nu, igår är historia, morgondagen är framtiden.

En första insats på denna sträcka vore att bygga ut flaskhalsvägarna till en minst åtta meter bred körbana,alltså de vägar som idag bara är ca fyra meter.

En viktig förbindelse av riksväg 154 vid Älvsered och riksväg 41 vid Horred.

Den sträcka man borde bygga ut  först av allt är väg 826 genom Gunnarsjö som ju endast på ca 15 km är en smal krokig, backig och dåligt underhållen vägsträcka. En riktig bromskloss alltså om man ser på hela sträckan från Oskarshamn och Gotland på östkusten och söder om Kungsbacka på västkusten. Öster om Älvsered innan Gislaved  och korsningarna med riksvägar 26 och 27 finns ett liknande parti av dålig väg , dock bara  ca 5 km som också borde prioriteras. I övrigt så är de småländska vägarna hyfsat bra och framkomliga.

En punktinsats på väg 826 vore vid Botared-Röshult, den s..k hästskosvängen. Här skulle man räta kurvan helt, bygga en viadukt eller ett stort rör så att djur kan gå igenom. Inte heller glömma bort vägbredden minst  åtta meter .Bygga ett viltstängsel och leda ner det vilda under vägen. Vägens sträcka skulle bli minst  etthundra meter kortare på denna km., och vad innebär det på sikt. Jo med  tvåhundra fordon  per dygn skulle skulle den körda sträckan bli ca 750 mil mindre per år. Ser man sedan i ett perspektiv på  30 år blir det ca 22 000 mil mindre körning bara på att räta ut en kurva. Så tillkommer  även mindre bilslitage då man inte behöver växla ner och sega sig upp för backarna. Borta är också behovet  av en hink med grus i bilen vintertid när det halt och  lite nysnö mitt i natten innan väghållarna hinner ut. Flertalet gånger har man fastnat  just i denna svacka.

Sveriges längsgående vägar är bra men tvärförbindelser är en besvikelse, här är det egentligen bara Göteborg –  Stockholm via Jönköping som nu finns tillgänglig i regionen. Om man nu siktar på framtiden med en tvärförbindelse från söder om  Kungsbacka till Oskarshamn och Gotland så så rakt som möjligt skulle det gynna en korridor på ca 20 mil i bredd. Här kan man gräva ned fjärrstyrd obemannad järnväg för godstransporter,el,kommunikation,gas etc. och med väg ovanpå och en rail  50m upp från backen för kollektiv persontransport, tänk en konferens i en kabin,lunch etc.. Tänk bara att sitta däruppe och njuta av en resa tvärs över vårt vackra land och kanske ut till Gotland. Eller en liten avstickare till huvudstaden.    

En turistled vore en bra början och vem skulle kunna vinna på detta?  Några exempel,  alla som fraktar sig från  kanske Göteborg,  Kungsbacka och in till Småland och tvärtom. Smålänningar och Stockholmare som besöker metropolen Ullared skulle få ett bra alternativ. Vi som bor  efter vägsträckans omedelbara närhet skulle känna oss närmare himlen och rikare. Men  framför allt efterlyses ett samarbete mellan turismnäringen. Man skulle gemensamt kunna marknadsföra hela sträckan som en turistled och ordna evenemang i olika föreningar därefter,ex.  Bilrally ,geocaching ,utflykter till besöksmål etc. Ta fram en gemensam broschyr i format A5  för att marknadsföra varandra. Lär känna ditt land. Alla i korridoren är vinnare. Inte minst vi som dagligen trafikerar valda delar.

Jag efterlyser personer som vill vara med och påverka och bilda ett projekt. För närvarande är vi två st. Hör av er till undertecknad tel.0708 398 374  eller   info@unosloge.se

Uno Karlsson.