Landet där dåtid och nutid möts

Landet där dåtid och nutid möts

En reseskildring

När jag för ca 20 år sedan första gången satte min fot i det här landet, visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Under dessa 20 år har jag hunnit med 6 resor hit till Peru och jag upptäcker fortfarande massor av nya saker. Landet utvecklas för varje gång jag kommer hit till det bättre.

Peru är ett land i Sydamerika. Språket man talar är spanska men även quechua, som pratas av indianer, är numera officiellt språk. Peru är kanske allra mest känt för ett av världens sju underverk, Machu Picchu. En stad högt uppe i bergen, byggd med perfektion och en arkitektur som inte ens dagens arkitekter kan åstadkomma, dessutom i en miljö som är svåråtkomlig och utan dagens maskiner och hjälpmedel.

Peru intogs på medeltiden av spanjorerna, conquistadorerna. De kom och gjorde avtryck i historien. Vackra men slitna hus, bland annat i Lima,men också i andra städer, vittnar om den tiden.Innan dess fanns Inkafolket och andra samtida indiankulturer i landet på flera olika ställen, bland annat i Cusco och Kuelap. I dagarna har det peruanska folket firat sin självständighetsdag den 28 juli, då de till sist bröt sig loss från spanjorernas välde. I år är det 198 år sedan detta hände!

Men Peru är så mycket mer än Machu Picchu och Inkafolket.

Peru är också känt för sin gastronomi, som tillhör en av världens bästa. Variationen är enorm tack vare att landet spänner över tre olika klimatzoner, kust , berg och djungel. Det innebär olika odlingsförutsättningar och därmed olika grödor. Detta avspeglar sig givetvis i matkulturen. Varje departement har sin egen matkultur och sina egna speciella maträtter. Ceviche, causa rellena, cuy frito, seco de carne, inchicapi och många andra maträtter har satt Peru på den gastronomiska kartan.

Den här resan tog mig först till Lima. Bara i Lima beräknas det bo runt 9 miljoner människor, lika många som i hela Sverige. Det märks på trafiken och allt folk som ständigt är i rörelse. Efter jobbet fylls gatorna av människor och affärerna stänger inte före 22. Resturanger och serveringar fylls med folk, både unga och gamla. Lima får bli vår utgångspunkt, där firån tar man sig med flyg till olika delar av landet. Tåg är inget alternativ för det finns ingen järnväg att tala om. Buss finns, men det tar väldigt lång tid att resa på det sättet och om man lider av åksjuka rekommenderas det definitivt inte då vägarna är dåliga och går i zick-zack på många ställen.

Från Lima tog vi oss till Tarapoto i djungeln. Värmen och fukten slår emot dig på flygplatsen. Palmer och blå himmel, de gröna bergen i bakgrunden, cikadornas ljud och doften av förmultnade löv är minnen som sätter sig på näthinnan och fastnar tillsammans med ljudet av mototaxis som gasar för fullt och doppet i lagunen mitt ute i Tarzans bakgård. Gatuförsäljaren som säljer chips av matbanan och sötpotatis och kokosvatten direkt ur kokosnöten står som vanligt vid torget. För att vara en av världens främsta producenter av kaffe är det inte lätt att hitta ett café i Tarapoto som serverar gott kaffe, även om kaffeplantagen ligger runt hörnet. Här dricker man annat än kaffe.

Från Tarapoto till orkideernas stad Moyobamba tar vi en tur för att titta lite närmare på dessa underbara växter som växer vilt i omgivningarna. I Moyobamba finns även varma källor som man kan bada i, men vädrets makter ville annorlunda. Dagen vi skulle dit öste regnet ner, som det bara kan göra i djungeln, så turen gick vidare till Rioja, en mycket lugnare stad än Tarapoto som är full av liv och rörelse.

Efter en dryg vecka i hettan känns det ganska skönt att återvända till Lima och en något lägre temperatur runt 18 grader. Ett besök på en av de många lokala marknaderna är en upplevelse i sig och här finns många museer och en besök i Parque de la reserva och vattenshowen rekommenderas starkt.

Att bara gå runt och titta på kontrasterna och smaka på landets alla godsaker, gör att du är fullt sysselsatt.

Peru är landet där kontrasterna möter varandra. Landsbygden möter staden, fattigdomen möter rikedomen, urbefolkningen möter den moderna människan, dåtid möter nutid – allt i en för detta landet helt logisk omfamning. Stoltheten för sitt egets lands kultur och ursprung finns överallt! Och man visar mer än gärna upp det. Kanske är Peru din nästa semesterdestination? Jag vet i alla fall att det inte är sista gången jag åker hit – och min resa här är ännu inte slut.

Ikväll går turen till Chiclayo, vännernas stad. Vi får se vad den har att erbjuda. 

Yvette Diaz

Berätta om din första bil!

Berätta om din första bil!

Foto önskas, tack!

Veddige-Ås-Sällstorps Hembygdsförening har en fotogrupp som samlar in och scannar bilder från bygden. Så leta upp bilder från vardagen, fest, kalas, idrott eller arbetsplatser! Visst har du ett foto på din första bil! Och kanske en liten berättelse om din gamla trotjänare.

Maila gärna till ingvar.mansson1@gmail.com eller ring 072 432 16 61

Det här var min första bil

Min första bil var en Folkvagn, årsmodell 1966. Den kostade 4000 kr, vilket motsvarar 27 000 kr idag. Den var bara 7 år gammal och behövde omedelbart svetsas mot kraftiga rostangrepp! Men sedan gled en stolt nittonåring omkring på vägarna i sitt fina ekipage!

Dock hade Bubblan sina små svagheter:

Efter att ha varit på friarstråt ovanför Borås susade jag gladlynt mot Veddige i augustinatten. Till en början noterade jag att strålkastarna lyste allt svagare och vid Horred blev det beckmörkt! Dumdristigt tog jag mig hem, försökte urskilja de vita väglinjerna. Generatorbyte!

Bilen var inte utrustad med fläkt, den första kilometern gällde det att hukande kika genom den nedre vänstra delen av rutan som så småningom blev imfri.

På väg från Markaryd i snöstorm, tappade min folkvagn vindrutetorkaren. Rutan blev bara en vit vägg! Var hundrade meter fick jag stanna och skrapa bort snön tills jag nådde en bensinmack.

En svinkall morgon gick jag ut till parkeringen, startade ebersprächern så att kupén skulle vara varm efter nattskiftet. Visst blev det varmt och skönt men bilen startade aldrig. Batteriet var tömt!

Vintertid var det säkrast att plocka ur 6-voltsbatteriet under baksätet och ha det i lägenhetsvärmen under natten…

Efter några år sålde jag min pärla och var jättenervös att bilen inte skulle starta när köparen skulle fara iväg. Men det gick bra och inte visste jag att motorn skulle rasa efter några månader…

Bilen hade naturligtvis inga airbags, bensintanken var placerad i fronten. Jämfört med dagens fordon var nog min folkvagn en veritabel dödsfälla!

Men detta var min första bil och kanske den som jag har tyckt mest om! 

INGVAR MÅNSSON

Övrigt under hösten i Hembygdsföreningen

Maggi är sugen på att fortsätta med kurser om släktforskning ”Släktforska tillsammans!” Kontakta Maggi 072 200 76 96. Anmälningsavgift 100 kr.

Missa inte vår kyrkogårdsvandring i Veddige 11 september! Vår guide Amanda kommer att reflektera över människans begravningsritualer och berätta om några intressanta stenar. Dessutom ges tillfälle att se textil och silver i kyrkan.

Har Veddige-Ås-Sällstorp haft några framstående idrottsmän? Bo Eierborg ger oss svaret den 4 december i Hembygdsstugan!

Ta i trä

Ta i trä

I snart ett år har ett gäng muntra damer (och en herre, ibland två) regelbundet träffats för att ”ta i trä” tillsammans. Alla (utom herren) var ganska gröna på det här men tillsammans har vi utvecklats, var och en i sin takt. Det har blivit ett tiotal träffar och alltifrån enkla snögubbar till tjusiga kaffemått.

 stra derome  id första träffen fick deltagarna bekanta sig med kniven tillsammans med en bit färsk björk. Det var ganska lätta att skära ut en enkel snögubbe. Denna modell kan man sedan utveckla med hatt och halsduk efter behag.

Andra gången vi sågs fick deltagarna fortsätta sitt skapande, denna gång i en bit lättskuren lind. Det blev tomtar av olika slag. Därefter blev det än mer avancerat, en sked i ganska hårt (men vackert) äppelträ. Flera av ”skedarna” slutade dock i kaffemått.

Den fjärde gången pratade vi om ytbehandling. Slipa vs skära, olja vs måla. Sedan dess har vi setts fler gånger och deltagarna fortsätter med egna projekt. En inspirationslåda, ämnen, annat material, fika och verktyg till låns finns till hands varje gång. En avgift på 100:-/ deltagare och gång har tagits ut. Då har man fått fika och material samt lån av en del verktyg.

Under den kallare årstiden har vi setts inomhus och när det blivit godare väder har vi varit ute. Kaffe har kokats över öppen eld och mysfaktorn har varit hög.

Det är väldigt avkopplande det här, säger Mariann Gustafsson, en av deltagarna. Ingegärd Elftorp håller med:

Man förenar nytta med nöje på ett mycket bra sätt, att hugga ut ett ämne med yxa var riktigt roligt!

Vi kommer att fortsätta träffas ungefär en gång i månaden och vi hoppas bli fler som vill ”ta i trä” tillsammans. Vi är alla olika ”vassa” i ämnet, men blir ”skarpare” allt eftersom vi sitter och ”spånar” tillsammans. Vi ”eggar” varandra och ”slipar” vår teknik. Ibland skär vi även på egen hand … 

Marie Rydell, textförfattare och initiativtagare till träffarna

Leif Bosson, något av en mentor

Övriga deltagare; Ingegärd Elftorp, Mariann Gustafsson, Elisabeth Hedlund, Anna Johnsson, Carin Victorsson, Jennie Persson, Pia Petersson, Bert Rydell och Gerd Bengtsson

Norr om Varberg

Norr om Varberg

Varberg växer. Varberg inspirerar. Varberg glömmer…

Det är helt fantastiskt hur mycket vår kommun har utvecklats bara de senaste åren. Nya bostäder byggs som i miljonprogrammets tid. En ny stadsdel ska stå klart inom ett par år. Dubbelspåret ska grävas ner i en tunnel. I takt med den här utvecklingen växer kommunens näringsliv också. Nya företag etablerar sig och därmed inflyttningen ökar markant också. Och det är bara början.

Inspirerande. Men Varberg glömmer ibland. Staden Varberg har lätt att glömma bort periferierna, de vackra förorterna som besökarna först åker igenom när de kommer hit. Det är Tvååker, Veddige och Bua/Värö, våra hem, som vi är så stolta över. Vill vi hänga med i Varbergs stolta resa upp – ja då får vi ta saken i egna händer. 

Ta saken i egna händer

Det är vad Mari Neldemo (Ekkullens Fårfarm) Inger Elftorp och Robert Olsson (Byaregårdens Brygghus) kommit fram till. Vid ett tillfälle för snart halvår sen spånade de om hur man skulle kunna stimulera besöksnäringen – även norr om Varberg. Inte helt oväntat har de inspirerats av Tvååkers framgång med ”Smaka på Tvååker” bland annat. Snabbt skrev de ner ett antal näringsidkare som är högst beroende av besöksnäringen och de har kommit fram till ett tjugotal. Nätverk bildades och första mötet hölls. Alla de tillfrågade ställde sig positivt till idén och de startade föreningen: ”Norr om Varberg”.

Möten, EU bidrag och medlemskap

Tanken har varit att binda samman besöksnäringspunkter längst Viskan. – säger Robert Olsson. Vi har fått bra hjälp av kommunens Näringsliv och Destinationskontor, NOD, tillägger Inger Elftorp. Vi har fått utbildning i marknadsföring, marknadsstrategi och praktiska hjälpmedel. Vi fick föreläsning om hur Facebook, Instagram och en egen hemsida kan gagna våra mål. Vi fick reda på att det finns pengar att söka från ett EU projekt som finns till för att utveckla Halländsk näring – Hallands Matgille. Slutligen fick vi 50000kr i ren bidrag till detta. Pengar som behövdes till hemsida, flyern, beachflaggor och broschyrer – berättar Mari Neldemo.

Om föreningen

Ordförande i föreningen Norr om Varberg är Robert Olsson. De har sammanträde så ofta det behövs. De har bestämt två helger på sommaren som ”norromvarberg-helger”. Dessa helger har de öppet i alla butiker och besöksmål. Premiärhelgen var den 11-12 maj. Det har upplevt en markant ökning av besökare på alla platser. Nästa helg blir i månadsskiftet 31 augusti och 1 september. 

Efter framgångarna med mediabevakning, en lyckad lansering av marknadsföringsmaterial, samt lyckad första starthelg har Norr om Varberg fått flera förfrågningar om ny medlemskap. Självklart är de intresserade att växa även om det betyder mer arbete för styrelsen – med förhoppning om ansvarstagande från alla medlemmar.

De anslutna platserna för närvarande är:

Ax konst och keramik

Bodarna i Bua

Brantas Gård

Byaregårdens Brygghus

Ekkullens Fårfarm

Johanna Fribergs Keramik

Fridas Restaurang

Gårdsbageriet Idala

Hallands Kombucha

HamraGård

Kullagårdens Glutenfria Stenugnsbageri

Kvarnbageriet

morÅdotter

Skårs Gård

Stättared 4H

Viskadalens Gårdsglass

Varberg Tomat

Regnér Garden

Åsens Gård Islandshästar

Är du intresserad av medlemskap ska du kontakta Norr om Varberg genom deras hemsida: www.norromvarberg.se

Sandor Olah

31 AUGUSTI – 1 SEPTEMBER

Den 31 augusti till 1 september kommer våra butiker och besöksmål öppna upp sina dörrar. Gå gärna in på respektive Facebooksida och kontrollera öppettider, aktiviteter och erbjudande för varje besöksmål. Vi bjuder på provsmakning av öl, nybakade bullar, prova-på-ridning och mycket mycket mer. Välkomna!

Under denna helg kan tyvärr ej Brantas Gård delta.  

Ankracet i Derome

Ankracet i Derome

Lördag den 3 augusti gick man man ur huse i Derome för att beskåda det fjortonde ankracet i Viskan.

Som vanligt var stämningen hög men vattnet lågt.

Ungdomarna i klubben ( Derome BK om någon missat det ) fick visa såväl framfötterna som grodfötterna då de hjälpte till att samla ihop de förlupna ankorna ( de som gick mot strömmen och inte lät sig ledas i fållan )

I stort sett ingen gick dit lottlös, dock föll det på skribentens lott att gå hem lottlös.

Men, jag är inte bitter!

Stort grattis till alla som vann och bra jobbat av arrangörerna!

Ankracet kördes för 14:e gången sen starten 2006. Evenemnaget drog igång kl 13.00 och avslutades 15.40. Ankracet hellyckat, ca 250 personer närvarande på evenemange, på vackra Älvhem hos Maja och Erik som upplåter sina domäner för evenemanget som drivs i Derome BK:s regi.

I företagsracet delades 5 priser ut: företagsracet vanns i år av Derome Pizzeria som blev 20 000 kr rikare.

I Ankracet 37 priser och vanns i år av Birgitta Johansson som blev 15000 kr rikare

Tävlingar hölls också i speedshoting med fotboll, teknikbana och kickningstävling, priser utgick både till vuxna och barn.

På kvällen fortsatte kalaset med en trivsam grillkväll nere på Dersbovallen med lite olika tävlingar. Där ett hundratal deltog.

Lars-Inge Nilsson spelade och Mikael Sturesson escorterade publiken genom dagen.

Intervjuer hölls med en av våra tidigare damspelare Sara Nilsson som numera spelar i Kungsbacka DFF. Samt våran nuvarande tränare på herrsidan, Sofia Nilsson. 

Marie Rydell och Mikael Sturesson

Gunnarsjödagen 7 juli

Gunnarsjödagen 7 juli

Så är det åter dags att fira i Gunnarsjö. Det har blivit tradition och är ett populärt arrangemang under ledning av Gerda Dufwa. En blandning av allt möjligt, hemvändardag,marknad, hantverk, ponnuyridning, lassokastnimng, musikunderhållning .poängpromenad,lokalproducerad mat, cafe. m.m.

I år blir det bl.a. uppvisning i lassokastning. Det är inflyttade Christian Johansson och Sara Andreasson som visar oss detta .De flyttade till Gunnarsjö för sju år sedan och Christian har många medaljer och priser i sin samling både guld och silver som jockeynykomling i SM tävlingar. Nu hinner jag inte tävla lika mycket säger han. Det är ju jobbet som biltekniker och skötsel av gården som tar det mesta av tiden. Men på Gunnarsjödagen kommer vi naturligtvis,dels för uppvisning och dels för försäljning av egna produkter från gården.

Sara dubbeljobbar även hon, hon håller på med IT åt region Halland förutom allt pyssel med djur, ägg och barn. Hon har varit synnerligen aktiv i byns fiberförening från starten,men fick vänta till de sista med anslutningen beroende på att hon bor det område som sist blev färdigt. Men vi trivs bra här i Gunnarsjö tillägger hon.

Nu till vår egen lilla undersökning om framtiden.

Vi låter folk svara på hur dom tror att det ser ut där dom bor om 30 respektive 100 och 300 år.

Sara

30 år? Hoppas att marken används och att det fortfarande finns djur här. Om 100 år har befolkningen nog ökat något. Att det finns folk som vill bo, som inte andra gör.

Samuel

Om 30 år är jag kanske bonde på riktigt.

Christian

 30 år? Håller med Sara men vet inte, kanske tröttnat på att vara månskensbonde. Om 300 år? Vet inte, kanske har havsnivån påverkat.

Nu kommer det att bli spännande att kolla på västernridning,lassokastning,släktforskning och så vidare. Väl mött på Gunnarsjödagen den 7 juli. ⁄

Text och foto: Uno Karlsson