Gunnarsjödagen 7 juli

Gunnarsjödagen 7 juli

Så är det åter dags att fira i Gunnarsjö. Det har blivit tradition och är ett populärt arrangemang under ledning av Gerda Dufwa. En blandning av allt möjligt, hemvändardag,marknad, hantverk, ponnuyridning, lassokastnimng, musikunderhållning .poängpromenad,lokalproducerad mat, cafe. m.m.

I år blir det bl.a. uppvisning i lassokastning. Det är inflyttade Christian Johansson och Sara Andreasson som visar oss detta .De flyttade till Gunnarsjö för sju år sedan och Christian har många medaljer och priser i sin samling både guld och silver som jockeynykomling i SM tävlingar. Nu hinner jag inte tävla lika mycket säger han. Det är ju jobbet som biltekniker och skötsel av gården som tar det mesta av tiden. Men på Gunnarsjödagen kommer vi naturligtvis,dels för uppvisning och dels för försäljning av egna produkter från gården.

Sara dubbeljobbar även hon, hon håller på med IT åt region Halland förutom allt pyssel med djur, ägg och barn. Hon har varit synnerligen aktiv i byns fiberförening från starten,men fick vänta till de sista med anslutningen beroende på att hon bor det område som sist blev färdigt. Men vi trivs bra här i Gunnarsjö tillägger hon.

Nu till vår egen lilla undersökning om framtiden.

Vi låter folk svara på hur dom tror att det ser ut där dom bor om 30 respektive 100 och 300 år.

Sara

30 år? Hoppas att marken används och att det fortfarande finns djur här. Om 100 år har befolkningen nog ökat något. Att det finns folk som vill bo, som inte andra gör.

Samuel

Om 30 år är jag kanske bonde på riktigt.

Christian

 30 år? Håller med Sara men vet inte, kanske tröttnat på att vara månskensbonde. Om 300 år? Vet inte, kanske har havsnivån påverkat.

Nu kommer det att bli spännande att kolla på västernridning,lassokastning,släktforskning och så vidare. Väl mött på Gunnarsjödagen den 7 juli. ⁄

Text och foto: Uno Karlsson

RUMPELÖSA MOPPERS

RUMPELÖSA MOPPERS

Onsdagen den 8 maj samlades ett löst sammansatt gäng med mopedentusiaster som går under namnet Rumpelösa Moppers.

Efter att ha träffats på fikaträffar under vintern så var det dags för en tur med mopederna. Och vad passar bättre än att träffas vid Rumpelösa Kyrka? En liten regnskur gjorde att det snart bar iväg till Byaregårdens bryggeri och pizzarestaurang. 200 meter senare stannade första mopeden. Snabbt ur med tändstift för att konstatera att det inte var “loppa på stiftet”. Det visade sig att bensinkranen var stängd.

Vi gjorde ytterligare ett par stopp och 6 kilometer senare nåddes målet för kvällen. Där fick vi en genomgång av konsten att brygga god öl. Mycket trevligt!

Sen bakades det pizza i den vedeldade stenugnen. En välbryggd lättöl till det, satt som en smäck!

Mycket trevlig kväll! Fler utflykter planeras.

Sa jag att vi var 26 st? 🙂

text och bilder: Sven Sjöberg

UNGDOMSHÄNG I VEDDIGE

UNGDOMSHÄNG I VEDDIGE

Många har under vintern åkt på Västra Ringvägen och undrat vad som pågår mitt emot vårdcentralen. Vi har kunnat se att arbeten har pågått vid Idrottshallen med maskiner av olika slag.

 eddige en 3 maj fick vi inviga det nya “Ungdomshänget” med medverkande av ordförande Hamn och Gatunämnden Micael Åkesson och Pelle Johansson politiker i samma nämnd, men som idag också representerade Veddigevisionen. Ansvariga från Hamn & Gatuförvaltningen och Kultur & Fritidsförvaltningen fanns också på plats.

Det kommer att bli en skön plast för ungdomar som kan förströ sig på olika sätt, kanske på en långrast eller efter skolans slut. Självklart skall platsen utnyttjas övriga tider på dag och helg.

En liten scen finns som kan bli en möjlighet att använda till mindre happenings under kvällar och helger. Då platsen är byggd i etage blir det en utmärkt plats för en mindre publik. ⁄

En tävling utlystes för att få ett namn på platsen och eleverna fick lämna förslag så vi ser med intresse fram emot ett bra namn på “hänget”.

Text och bilder: Pelle Johansson

Motionsslingan invigd och klar

Motionsslingan invigd och klar

Det är med mycket glädje och stolthet vi kan konstatera att motionsslingan nu är upprustad och försedd med modern belysning (norra delen fortfarande på trästolpar). Dessutom har slingan försetts med ytterligare ett antal fågelholkar, bl a en uggleholk. Allt tillsammans gör att vi kan stoltsera med en av de finaste motionsslingorna i kommunen. Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas – slingan är också en fantastisk naturstig, inte minst nu på våren och försommaren, när grönskan, växtligheten och fågelsången närmast är att jämföra med en regnskog.

Invigningen gick av stapeln den 24/3 i strålande solsken och ett hundratal Veddigebor hade mött upp. Jimmy Johansson på Hamn- och Gatuförvaltningen, som varit ansvarig projektledare för hela upprustningen, passade i sitt invigningstal på att tacka alla inblandade för deras insatser och uppmanade alla Veddigebor att ta tillvara de fantastiska möjligheter som motionsslingan erbjuder. I samband med invigningen bjöds också på dryck och lite tilltugg.

Invigningen avslutades med en poängpromenad runt den södra delen av slingan. Arne Eriksson och Per Nilsson, med benäget bistånd av sina fruar, stod som ansvariga för poängpromenaden, som hade 87 startande.

Jag vill avslutningsvis sända en vädjan till alla er Veddigebor – Ni som redan nyttjar motionsslingan: berätta för så många som möjligt att den finns och var den finns. Till er som inte ännu besökt slingan: uppsök slingan och gå ett varv, nu när naturen är som mest inbjudande. Ni kommer inte att ångra er och det finns bänkar strategiskt utplacerade ifall ni behöver vila er en stund. ⁄

Sten Unosson

Valborg vid hembygdstugan

Valborg vid hembygdstugan

Vackert väder och Valborg med Veddige-Ås-Sällstorps Hembygdsförening.

Förra årets Valborg med åska och regn skrämde bort oss från Järlöv till hembygdsstugan.
 Och i år valde vi planerat att fira vårens ankomst vid vår hembygdsstuga. Mer än 100 personer kom och lyssnade när medlemmar ur Chorus Veddige sjöng!

Vårtalet hölls av Helen Mattiasson. Hon är bördig från Tornedalen men bor nu i Sällstorp. En flytt på 180 mil och hon beskrev vältaligt skillnaden i klimat och aktiviteter. Snö däruppe i norr samtidigt som åkrar invaderas av traktorer här nere i söder.

Kören fortsatte med välklingande vårvisor, akustiken är riktigt bra när de har ladugården som resonanslåda! Och snart ringlade kön fram till grillen där hamburgare och fika serverades.

Vårkvällen var vacker och ljum och alla verkade stortrivas! ⁄

text och bilder: INGVAR MÅNSSON

Haderian hadera, haderian hadera…

Haderian hadera, haderian hadera…

Ett säkert vårtecken förr i tiden var när flottningen drog igång. När snön smälte fanns det nämligen tillräckligt med vatten i bäckar och åar för att kunna flotta ut timret man fällt under vintern. Ofta kopplas kanske flottning främst ihop med de stora älvarna uppåt i landet, men faktum är att det flottades även här i Halland, om än i mindre skala. Bland annat flottades det på Lindomeån fram till Lindome där det fanns en såg så tidigt som på 1500-talet. Även Viskan användes till flottning och vid Nyebro vid Viskans mynning byggdes faktiskt en ångsåg redan i mitten av 1800-talet.

Högre upp i landet mynnade bäckarna ofta ut i de större älvarna och flottningen kunde då fortsätta där, men i Halland avtog flottningen oftast i samband med vårbruket då vattennivåerna ändå var för låga.

Det viktigaste verktyget för en flottare var flotthaken. Den var utformad så att man både kunde putta och dra timret men var, åtminstone till en början, ändå individuellt anpassad av smeden utefter varje flottares egna önskemål. Som skaft använde man helst en senväxt gran. En senväxt gran, eller en tangran, är en gran som vuxit långsammare än andra jämngamla granar och som genom detta blir lång, smal och dessutom stark tack vare att årsringarna blir så täta. Perfekt lämpad som skaft med andra ord. Skaften kvistades noga men lämnades obarkade för att ge bra grepp, men mot slutet av säsongen var de ändå blankslitna.

Att flotta timmer var ett slitsamt och farligt yrke. Om timret fastnade kunde så kallade ”brötar” bildas. Dessa bestod av en stor hop av stockar som kilat fast sig i varandra, ungefär som ett plockepinn. Att hoppa omkring på dessa brötar för att lösa upp dem var förenat med livsfara och ibland satt de så fastkilade att man fick använda sig av dynamit för att få loss dem. Att ständigt gå omkring i blöta kläder gjorde dessutom att risken för att drabbas av t ex lunginflammation var stor. Med andra ord var det nog inte så romantiskt som Gösta ”Snoddas” Nordgren låter påskina i låten Flottarkärlek från 1952 med en ficka i alla torp och i alla byar ”…ifrån Norderås till delet nervid Berg…”.

I april fick några av oss från museet äran att testa på flottning tillsammans med NB17D Skog på Munkagårdsgymnasiet. Att experimentera med historiska företeelser är både roligt och lärorikt och man blir fort varse om hur mycket som inte står med i historieböckerna. Vilken teknik är bäst för att flytta stockarna? Hur måste man hålla i flotthaken för att kunna flytta stockarna utan att tappa balansen och ramla i vattnet? Hur tungt är arbetet och vilka muskler ömmar dagen efter? Hur gott smakar en nygräddad kolbulle efter några timmars flottning? Vi blev också tvungna att lösa vissa problem. Hur står man till exempel på en stock som i vattnet självfallet bara vill snurra runt? Lösningen blev en liten flotte med fyra ihopbuntade stockar. Döm av vår förvåning när vi vid senare efterforskningar insåg att det var just såhär man också gjorde…

På museets Instagram finns filmer från dagen för den som är nyfiken på hur det gick.

Text och bilder: Amanda Nord Axelsson