Nya ytor för tunga tider

Nya ytor för tunga tider

När ViSKA uppmärksammade Varbergs Kraftsport i jubileumsnumret i vintras var föreningen nybildad sedan årsskiftet 2019/2020. De tre grundarna, Peder Klingborg, Cecilia Blomster och Jens Nilsson, hade fått sällskap av elva nya medlemmar och föreningen såg med spänning fram emot ett 2020 med mycket aktiviteter och potential att växa rejält.

4shape, som redan från början backat upp initiativet, har inte bara stått för moraliskt stöd: de såg även till att hjälpa till med ekonomiskt stöd, utrustning, och inte minst yta. Bakom ett par svarta dörrar längst ner i de 1 500 kvadratmeter stora lokalerna ligger gymmets lager. Här stod maskiner och annan träningsutrustning som just nu inte var i bruk, en yta som visade sig passa perfekt för kraftsportarnas syften.

Skylt på väggen inne i styrkelyftlokalen.
En av föreningens medlemmar har levererat den läckra plåtskylten, med utfräst logga och mattsvart lackering.

I mars började planerna på en egen, dedikerad yta för gymmets styrkelyftare att ta form, och bland det första som hände var att en modulär vägg kom på plats. För en förening som ägnar sig åt en idrott som fokuserar på att bryta barriärer och pressa sig mot nya mål är det självklart att en vägg inte kan vara permanent.

– Här finns utrymme att växa, säger Peder Klingborg när vi möter honom i gymmet en regnig tisdagkväll i slutet av oktober. Det är bara att flytta väggen så får vi större golvyta!

Mot strömmen i coronatid

Det kunde ha låtit väldigt annorlunda. Precis när föreningen började känna vind i seglen drabbade covid-19-pandemin, och världen stod som lamslagen. Idrotten var som bekant inte förskonad. Säsonger och seriespel ställdes in, såväl eliten som motionärer drabbades.

Men när många andra gym runtom i landet tvingades stänga igen då det inte gick att säkerställa att medlemmarnas träning kunde genomföras utan att tumma på de restriktioner och rekommendationer som Folkhälsomyndigheten utfärdat, kunde 4shape med sina rymliga lokaler vidta åtgärder och anpassa verksamheten så att man kunde fortsätta hålla öppet (läs mer om 4shape längre bak i tidningen). Men hur gick det för kraftsportarna? Det måste ha varit en kalldusch att sätta igång att i ordningsställa ett i stort sett nytt “gym i gymmet” med den osäkerhet som pandemin medfört?

– Faktum är att vi har vuxit istället. Vi var 14 medlemmar i våras. Idag är vi 40. Spridningen är stor, vi har allt från ungdomar i 15-20-årsåldern till seniorer, berättar Peter.

En sport för alla

Det många missuppfattar, framförallt killar, när de hör talas om styrkelyft är att det skulle vara något för den som redan är stark och besitter vissa fysiska grundförutsättningar. Men styrkelyft är för alla kroppstyper, och för alla åldrar. I tävlingssammanhang kan du vara med “på riktigt” från 14 års ålder, men även yngre kan tävla men med ett större fokus på teknik än styrka. På veteransidan finns det åldersklasser från 40 år upp till 70+.

– Styrkelyft är en växande sport, det gäller både på riksplanet och hos oss lokalt, som sagt. Det som är särskilt roligt är att se hur många tjejer det är som börjat lyfta, säger Peder.

– Vi ser oss själva som en stor familj, fortsätter Peter. Vi peppar varandra och hjälper med tips och assistans. Det går förstås att träna på egen hand, men vi strävar också efter att kunna erbjuda tillfällen till gemensam träning.

Mässingsklocka på väggen.
När klockan ringer stannar alla upp – någon har slagit nytt personligt rekord.

För närvarande är söndag förmiddag den inofficiella träningstiden för Varbergs Kraftsport.

– Här är folk från klockan 10, fram till halv tolv-tiden åtminstone. Men vi är flera som tränar även andra tider. Är man nyfiken eller vill komma och pröva på så är det bara att kika in.

Tävlingsframgångar och tävlingsplaner

Trots att 2020 varit ett så märkligt år har föreningen har haft flera medlemmar som deltagit i tävlingar i den mån det varit möjligt, något man gärna uppmuntrar fler att våga pröva på framöver.

– Eftersom styrkelyft är en sport för alla så går det att utöva det på allt från en ren motionsnivå upp till elitsatsning. Och vem som helst kan göra en tävlingssatsning. Eftersom du alltid tävlar mot dig själv i första hand, så är det egentligen bara din egen insats som räknas. Du behöver inte hålla på och jämföra dig med andra. Att tävla handlar i första hand om att ha skoj, även om det såklart också är på allvar!

I Varbergs Kraftsports nya lokaler finns det för närvarande sex träningsplatser för de tre huvudgrenarna inom styrkelyft: knäböj, bänkpress och marklyft. Tre av dessa är bänkar, där den ena dessutom håller tävlingsstandard. Föreningen är medlemmar i Svenska Styrkelyftförbundet, och jobbar även på att få några av sina medlemmar certifierade som coacher inom styrkelyft. Det låter som att styrkelyftstävlingar i Veddige kan bli verklighet framöver.

Även om vi befinner oss under 4shapes tak, så är Peter noga med att poängtera att lokalen är till för föreningen. Vill du träna med utrustningen så behöver du följa med någon medlem i Varbergs Kraftsport, om du inte själv har löst medlemskap.

– Våra ledord är trevnad och säkerhet. Här håller vi ordning, vi städar efter oss och lämnar saker de platser där de ska vara när vi är klara med utrustningen. Vi tror att det är viktigt med strikta regler, det är tunga grejer vi hanterar.

Travar med viktskivor.
Det är tunga grejer som hanteras av styrkelyftarna. Safety first!

Styrkelyft är i jämförelse med många andra sporter väldigt förskonad från skador, och det beror till stor del just på det höga säkerhetstänkandet.

När vi träffat Peder är planerna i full gång för invigning av de nya lokalerna. Tanken var att kunna bjuda in allmänheten till covid-19-anpassade festligheter. I skrivande stund är evenemangsplanerna bordlagda – trist, men kanske inte så oväntat med tanke på omständigheterna. Varbergs Kraftsport står dock redo att ta emot ännu fler blivande styrkelyftare – särskilt från närområdet. Av föreningens 40 medlemmar är bara två från Veddige.

– Alla mår bra av att pressa sig till att orka lite mer. I vardagen hamnar vi ju ofta i situationer där vi lyfter saker, och det är en skön känsla att upptäcka att man kan bli ännu starkare.

Text och bild: Samuel Linde

Handla lokalt – online

Handla lokalt – online

Hemköp i Veddige har precis öppnat butiken för riskgruppskunder när jag anländer för ett studiebesök. Klockan är strax efter 7 på morgonen, och för den som är van vid att snabbt dyka in i affären vid 17-tiden för att panikhandla något enkelt till familjen på väg hem från jobbet är kontrasten slående. Det är nästan som att kliva in en kyrka några minuter efter att gudstjänsten börjat. Lugn och ro, ingen stressar, alla håller avstånd och visar hänsyn.

Jag är här för att träffa Johanna, som är en av de ansvariga för Hemköps nya satsning: sedan i oktober går det att handla sin matkasse online.

Johanna på väg med vagnen mellan hyllraderna på Hemköp.
Johanna plockar dagens första leverans.

Trenden som började med hemleverans av färdiga matkassar har utvecklats de senaste åren, och numera är onlineköp något som många butikskedjor erbjuder. De stora matvaruhusen har varit igång länge, men i coronatider har även mindre butiker hoppat på tåget.

I ärlighetens namn är det lika mycket självisk nyfikenhet som för allmänintressets skull jag är här. Jag har velat testa den nya tjänsten och se om eftermiddagshetsen på så sätt kanske går att undvika. Men jag vill ju inte chansa, tänk om jag gör fel? Tänk om jag köper för mycket – eller för lite? Kan man köpa för lite? Vad händer om jag vill ha något som inte finns i butiken? Många av mina frågor går säkert att läsa sig till, men jag tänker att ett studiebesök borde vara bästa sättet att få reda på hur det fungerar.

Tjänsten har varit igång en dryg månad, och gensvaret har varit väldigt positivt. Det tog extra fart när de nya corona-restriktionerna infördes i början av november.

När jag träffar Johanna håller hon på att plocka ihop en större beställning. Fyra matkassar står på den speciella vagn som används för detta syfte – komplett med inbyggd våg för frukt och grönt.

– Det här är en ovanligt stor beställning, berättar Johanna. I vanliga fall brukar vi plocka ihop flera matkassar samtidigt.

En fullpackad matkasse.
Stureost. Det självklara valet när du egentligen älskar Hushållsost men vill känna dig lite mer vuxen.

Eftersom köp över 700 kronor plockas utan någon serviceavgift finns det en poäng med att lägga en lite större beställning. För mindre beställningar debiteras en serviceavgift på 49 kronor. För den med koll på sitt kylskåp och kan det här med matplanering finns det definitiva fördelar med att handla online.

Beställningarna plockas i regel till dagen efter. Kunden väljer själv tid för upphämtning nästa dag, ett tvåtimmarsfönster mellan klockan 10 och 18. Vill man ha snabbare hantering finns det ett expressalternativ, men det kostar extra.

– Man kan även lägga sin beställning upp till sju dagar i förväg, förklarar Johanna. Det kräver ju lite framförhållning, förstås.

Mina frågetecken börjar rätas ut, och jag inser att mitt drömscenario om att kunna beställa en påse chips och hämta upp den fem minuter senare inte är riktigt realistisk. Det blir i vilket fall en väldigt dyr påse chips…

Vagnen med matbeställningen får ibland navigera i trånga passager.
Vagnen har stora lastytor, men är ändå lätt att navigera. Ibland blir det trångt, oavsett.

Men hur stort är utbudet då? Kan jag verkligen handla allting online som finns på butikshyllorna?

– Allt som ingår i Hemköps standardsortiment finns att köpa, berättar Johanna. Det vi inte kan erbjuda online är vissa närproducerade varor, vilket är lite trist. Men allt annat finns.

Och om nånting saknas?

– När du beställer online kan du välja att låta oss ersätta en vara som inte finns inne med en likvärdig, eller bättre – utan att det kostar något extra, förklarar Johanna. Är det mer känsliga varor, som till exempel något från köttdisken, då ringer vi upp kunden och hjälper till att hitta ett alternativ.

Så om torskfilén är slut får jag ingen Gorby-pirog alltså, tänker jag. Jag lägger denna information på minnet.

Under tiden jag följer Johanna runt i butiken uppstår en av de situationer hon beskrivit, vilket också kastar ljus över en situation där logistiken ibland inte alltid är helt hundra­procentig. Kunden har beställt en viss typ av bröd, men brödleveransen har inte kommit in ännu.

Brödhyllan på Hemköp i väntan på dagens leverans.
Ett av problemen som kan uppstå: dagens leveranser har inte kommit in än. Vad ersätter man Hönökaka med?

– Brödet kommer vid 10-11-tiden, för det mesta, säger Johanna. Och vi försöker ju plocka beställningarna nu på morgonen, medan det är lugnt och vi kan röra oss runt med vagnen ganska obehindrat. Om en kund har bokat utlämning av sin matkasse klockan 10 kan det bli lite stressigt. Ofta gör vi klart beställningarna så långt det går, och lägger dit brödet allra sist.

Studiebesöket börjar närma sig sitt slut, jag tänker att jag låter Johanna göra sitt jobb i lugn och ro. Men när beställningen är redo att hämtas ut, vad händer då?

– Utleveransen sker alltså på baksidan av butiken, utlämningsplatserna är tydligt uppmarkerade med röda rutor. Du behöver alltså inte gå in överhuvudtaget – vi kommer ut med varorna till dig.

Goda nyheter för den som tillhör en riskgrupp, har trötta barn i baksätet, eller en dålig hårdag. Alla vinner!

Text och bild: Samuel Linde

Var med och röj i Stättaredsskogen

Var med och röj i Stättaredsskogen

Arbetet med att röja fram betesmark i skogshagar fortsätter! Just nu pågår ett LONA-projekt, ”Tillgängliga betesmarker i Stättaredsskogen” på Stättareds 4H-gård. Vi behöver hjälp av fler människor till att röja gräs, veketåg, dra ris och diverse stängselarbete! Vi lär er vad ni behöver kunna för att göra en insats för naturen och kulturmiljön på Stättared!

Kan du avvara en ideell halvdag eller två under hösten och vintern för att hjälpa Stättared? På helger startar vi kl 10 och rundar av dagen vid 16-tiden. Vi bjuder på mat och fika. Datum läggs ut som event på vår Facebook-sida, https://www.facebook.com/stattared.

Hör av dig till oss på stattared@4h.se om du har andra frågor eller kan hjälpa till vid andra tidpunkter. Hjälp oss att hålla gården öppen och att bevara den biologiska mångfalden!

Text och foto: Henric Nilsson

Bröder sätter Veddige på padelkartan

Bröder sätter Veddige på padelkartan

Det känns som att tiden gått fort från det att grävmaskinerna påbörjade arbetetet tills den stod där i stort sett färdig: den stora, svarta byggnaden vid Veddiges västra infart. Den som följt utvecklingen av bygget har säkert lagt märke till skylten – här byggs Sveriges modernaste padelcenter. 

Men vad är egentligen padel för något? Det låter ju onekligen som något som passar att syssla med i närheten av Viskan, men har faktiskt inget att göra med att ta sig fram med en flytande farkost.

Spelet kommer från tennisen, och har regler som i stora drag påminner om sitt äldre syskon. Även bollen är i regel exakt likadan. De stora skillnaderna vid första anblick är rackets utseende, och banan, vilken omges av väggar vilka även får utnyttjas under spel.

Explosionsartad tillväxt

Intresset för sporten har exploderat de sista åren och padel är just nu Sveriges snabbast växande idrott. På många platser i Sverige möter man efterfrågan genom att bygga om befintliga hallar till padelhallar. Att bygga helt nytt på det sätt som görs i Veddige innebär givetvis en betydligt större satsning, men en satsning som förhoppningsvis får både ortens invånare och tillresande att komma hit med padelracket i högsta hugg.

Bröderna Petter och Olle Neldemo ligger bakom PON Active Padelcenter.

Bygglovsansökan för PON Active Padelcenter, som är namnet på hallen, inkom till kommunen i augusti 2019, men det dröjde till i början av mars innan den godkändes. Samma vecka sattes spaden i jorden, och nu är den snart redo att öppnas för spel – Veddiges eget padelcenter.

– Det är lite arbete kvar med receptionsdelen, sen inväntar vi en besiktning på ventilationen – därefter kan vi öppna, säger Olle Neldemo, som tillsammans med brodern Petter ligger bakom initiativet tillsammans med pappa Micael, ansvarig byggherre för projektet.

– Vi vågar inte gå ut med ett datum, eftersom just besiktningen kan dröja ett par veckor, fortsätter Olle.

Fyra av elva banor finns i Veddige

När padelhallen öppnar dörrarna för spel kommer det att finnas elva banor i Varbergs kommun, varav fyra finns hos PON i Veddige. För en sport som vuxit så mycket och så snabbt har tillgången till banor varit ett av de absolut största problemen. Det är ingen vild gissning att Veddiges nya padelcenter kommer att locka mycket folk.

PON har fyra padelbanor och två squashbanor.

Men varför bygger man en padelhall i Veddige?

– Vi är ju från Veddige, säger Petter, även om vi båda numera bor i Göteborg. Vi har själva spelat padel i flera år, och tanken på att bygga en padelhall har vi burit på ungefär tre års tid. Vi har letat efter rätt tomt i flera år, men vill man bygga en padelhall så ska man helst bygga med ganska högt i tak om man vill uppfylla kraven för tävlingsstandard. Då kan man ju inte bygga mitt i samhället. Så när vi fick nys om den här tomten tvekade vi inte.

– En av anledningarna till att bygga en hall här i Veddige är läget, fortsätter Petter. Vi tror faktiskt att vi kommer kunna locka spelare ända från Göteborg. Bor du i de södra delarna av stan går det nästan lika fort att ta motorvägen ner till Veddige som att ta sig genom stan till någon av hallarna där. Att hitta lediga tider i padelhallar är inte alltid helt lätt, särskilt inte under vettiga tider. Vill man ha en tid efter jobbet, säg mellan 17 och 21, så kan det vara riktigt svårt.

Adidas som samarbetspartner

När ViSKA får en rundvandring inne i hallen, som enligt egen utsago är en av Sveriges modernaste padelhallar, är hantverkarna i full gång med färdigställandet. Samarbetspartner är inga mindre än Adidas, som gått in helhjärtat i bröderna Neldemos projekt.

Glasväggarna är en av de stora skillnaderna mot tennisen. En skicklig padelspelare använder väggspelet på ett kreativt sätt till sin fördel.

– Adidas har som ambition att bli marknadsledande inom padel, berättar Olle. Deras förhoppning är att vår hall ska hålla så hög klass att de kan använda den som referens.

Adidas har levererat padelbanorna, tillsammans med Unisport som står för gräs och underlag. Dessutom innebär samarbetet med Adidas att PON kommer ha en butiksdel där ett all utrustning du behöver som padelspelare kommer kunna erbjudas.

– Går du in i en vanlig sportaffär och ska ha ett padelrack så hittar du en budgetvariant och en i toppklass, men inget däremellan, menar Olle. Vår tanke är att det ska finnas ett brett utbud som passar alla spelare.

Just den stora bredden är en av anledningarna till att padel är den snabbast växande sporten i Sverige.

– Man spelar två mot två, som dubbel i tennis. Det gör att man kan spela ganska jämnt även om inte alla fyra spelare är på samma nivå.

Smidigt bokningssystem

Hur går det till om man vill boka en padelbana för en timmes spel? Petter visar en app i telefonen, MATCHi, där du hittar en lista med anslutna padelhallar, sorterade efter hur nära de ligger, från din nuvarande position. Här finns även PON med, och att boka en ledig tid är gjort med en enkel knapptryckning.

– Det är ett ganska sofistikerat system, berättar Petter. Hallen kommer vara disponibel för spel från fem på morgonen till halv ett på natten. När du bokar en tid får du en kod som du slår in på en knappsats utanför dörren. Banan som du bokat tänds upp strax före din tid, och släcks ett par minuter efter tiden är ute.

Dessutom kommer Petter och Olle båda att jobba i hallen, så receptionen och butiken kommer att vara bemannad under vissa tider. För den som är intresserad av att testa på padel kommer det med andra ord att finnas möjlighet att prata med kunnig personal, eller slå sig ner i loungedelen.

Stark communitykänsla

För den som ännu inte knutit kontakter med andra spelare kanske det kan kännas svårt att få till en grupp om de nödvändiga fyra spelarna, men detta hoppas man kunna överbrygga genom att bygga en stark communitykänsla kring padelspelet i Veddige.

– Vi strävar efter att få en klubbkänsla här, säger Olle. På de flesta platser är pay-and-play-systemet helt dominerande. Du bokar din tid, kommer hit och spelar, och sen är du klar. Hos oss får man gärna sitta ner en stund, och prata med folk. I Skåne är man duktig på det där, där är många ställen som lyckats jobba bra med ett klubbliknande koncept.

Padel tilltalar spelare i alla åldrar. Planer finns på att erbjuda seniorkvällar, och att jobba upp en gedigen ungdomsverksamhet. Dessutom finns det en konferensyta för den som vill lägga sitt företagsevent i en rolig och aktiv miljö.

– Vi planerar även att komma igång med seriespel efter nyår, för den som är lite mer tävlingsinriktad, berättar Petter.

När rundvandringen och intervjun börjar närma sig till slut tvingas jag erkänna att jag ännu inte testat på padel själv. Men med en av Sveriges modernaste hallar på cykelavstånd från hemmet är nog de flesta giltiga skäl att låta bli att plocka upp ett padelracket undanröjda.

Text och foto: Samuel Linde

På andra sidan åsen

På andra sidan åsen

När restriktionerna för inrikes resor lättade brakade bokningssystemen ihop hos stugbyar och campingplatser. Vandringsleder som i vanliga fall bara lockat hängivna vildmarksäventyrare fick sätta upp kösystem för att inte folk skulle trampa ner varandra i skogen, eller flåsa varandra i nacken med potentiellt droppsmittobärande andedräkt. Varbergs kommun som under normala fall sägs tredubbla sitt invånar­antal under sommarmånaderna har i slutet av sommaren fått skicka hem folk från stränderna för att dessa blivit för trånga. Att fira ”hemester” här i trakten har varit en utmaning, minst sagt.

Så vad gör man om man försöker förlika sig med coronatidens nya ”normala” och hålla sig på hemmaplan, när resten av landet väljer att upptäcka västkusten och besöka våra stränder och smultronställen i närområdet i sådana mängder att vi själva knappt får plats?

Ingen vits att gnälla över tillvaron, bättre att glädjas över att fler får uppleva Sveriges framsida. Så istället bestämde vi oss för att försöka vidga våra vyer några dagar i slutet av sommaren. Det visar sig att den svenska högsäsongen börjar mattas någon vecka in i augusti, och att många platser med högt tryck blir både lugnare – och billigare – att besöka.

Mölle och matkoma

Våra planer tog oss söderut, till andra sidan Hallandsåsen. Närmare bestämt Kullen, eller Kullahalvön, som den också kallas. Det är i Höganäs kommun vi befinner oss, och förutom Höganäs är den mest kända tätorten i kommunen Mölle, som trots sitt ringa invånarantal (år 2019 fanns där endast drygt 600 åretruntboende) är en plats som lockar mycket folk. Särskilt sommartid, förstås, med närhet till hav och bad.

Småbåtshamnen i Mölle i solnedgång.
Mölles hamn i vacker kvällssol.

Sin storhetstid som turistmål hade Mölle under första hälften av 1900-talet, men än idag lockar orten mycket folk, något som var väldigt påtagligt trots att vi valt att besöka trakten relativt sent på säsongen.

Vi valde bort Grand Hôtel och de andra alternativen som lockat gräddan till Mölle under storhetstiden. Planen var att vara iväg två nätter, om vi fick mersmak kunde vi dock tänka oss att stanna en natt till. Vi fastnade för en campingplats strax utanför orten, med en enkel stugby. En stuga, fyra bäddar, och en kort promenad till servicehus med dusch och köksmöjligheter. Sålänge barnen inte uppnåt de kritiska tonåren går det att klara sig utan vissa bekvämligheter. Campingen hade ett fräscht poolområde, vilket var kompensation nog. Hade vi haft längre än promenadavstånd till bad hade nog barnen revolterat.

Frukost åt vi på den lilla altanen, men Mölle med omnejd erbjuder många alternativ för den som vill maximera avkopplingen. Vi satsade på att testa traktens matkultur kvällstid istället. För vår del innebar det att strosa runt i Mölle och se vad som erbjöds. Det blev ett besök på Systrarna på Piren, fullsatt men bordet längst ut på uteserveringen lyckades vi knipa. Systrarna serverar enligt egen utsago ”världens största räkmacka”. Jag har inte undersökt om det påståendet är riktigt, då min erfarenhet av världens alla räkmakor är högst begränsad. Någon läsare med sinne för detektivarbete får gärna återkomma med svar (källkritik är viktigt, även en ViSKA-redaktör kan ha fel!).

Systrarna på Piren påstår sig servera världens största räckmacka.
Systrarna på Piren serverar ”världens största räkmacka”.

– Hur stor är räkmackan? frågade jag när vi stod och valde bland alternativen på menyn.

– Den är… stor. Men det går bra att vara två som delar på den.

Det avgjorde saken. Jag och Konrad, äldsta sonen, tog tjuren vid hornen. Jag fick brieosten och pepparroten (kärlek), resten delade vi på. Tur att Konrad är 13 och har den för åldern typiska aptiten i olympisk tyngdlyftarklass, annars hade vi lämnat åtskilligt kvar på tallriken. Mackan var verkligen stor.

Andra kvällen var vi lite mer planerande och bokade bord i god tid istället för att chansa, denna gången på charmiga Krukmakeriet i Mölle.

Krukmakeriet i Mölle med skorstenen från stenugnen som gräddar läckra pizzor.
Krukmakeriet i Mölle. Krukmakeri och stenugnsbakad pizza, såklart.

Krukmakeriet är precis vad det heter: ett krukmakeri som håller den gamla hantverkstraditionen levande samtidigt som man prövar nya grepp för att locka besökare. När vi anlände vid 20-tiden snurrade drejskivorna inne i verkstaden. De var till och med fortfarande igång när vi gick därifrån, mer än två timmar senare. Förutom krukmakeri med tillhörande butik har man satsat på restaurang med pizza i napoletansk stil. Inne på den lummiga innergården, under mogna äppelträd (grannbordet fick faktiskt middagsron störd av äpplen som damp ner på tallriken) och med sköna bossanova-tongångar från högtalarna satt vi och njöt god mat tills det mörknade.

Svindel och tumlare

Mölle och Kullen bjuder förstås på mer än god mat och turistnostalgi. Där finns både Höganäs (som jag återkommer till) och naturreservatet Kullaberg med sina vackra vandringsleder, naturliga grottor samt Kullens fyr som ståtligt blickar ut över havet från sin höjd nästan 80 meter över havet. Glasprismat väger sex ton och ljuset ska vid klart väder kunna ses fem mil från kusten.

Det sägs även att havet utanför Kullaberg är en av de säkraste platserna att få se tumlare i deras naturliga miljö. Tumlarbeståndet var tidigare hotat men anses idag ha återhämtat sig såpass att det kategoriseras som stabilt. Omkring 20 000 tumlare finns idag i Kattegatt, så chansen att man ska få se någon av dem komma upp till ytan är ganska stor.

Kattegatts tumlarbestånd uppgår till 20000. Det kan ändå vara svårt att få syn på en.
Två av Kattegatts 20 000 tumlare.

Vi bokade in oss på tumlarsafari och höll tummarna för att vi skulle ha turen med oss. Kaptenen rapporterade att en hona med sin kalv hade skådats vid tidigare turer samma dag, så våra förhoppningar steg ytterligare. Det dröjde inte många minuter förrän vi ett hundratal meter bort såg två svarta silhuetter som kom upp till ytan för att andas och skjuta upp en liten vattenkaskad. Tumlaren är en tandval precis som sin kusin delfinen. Den har dock trubbig nos och till skillnad från delfinen så ”tumlar” den bara vid vattenytan istället för att hoppa upp.

Minuterna gick och vi trodde att vi kanske skulle få nöja oss med den första uppvisningen från tumlarhonan och hennes kalv, när de plötsligt dök upp igen alldeles nära vår båt. Ett par dyk senare skräms de av en vattenskoter och försvinner, för gott denna gången. Vi får istället blicka in mot land, mot de naturliga klippformationer och grottor som bildats längs med kustremsan. Vid ett par punkter har rullstenen slipats len av havet så att det numera blivit populära platser att klättra ner till om man är sugen på att ta sig ett dopp i det kristallklara vattnet.

Vi blev lite sugna på att försöka oss på att ta oss ner till någon av grottorna som vi får utpekade för oss. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Även de mer lättillgängliga grottorna ligger långt ner längs branten, och inbjuder till en inte helt trivial klättringsutmaning. Några av oss tog sig an uppgiften med stor glädje. Minstingen Wilfred, vars senaste passion är dokumentärer om frisoloklättring längs lodrätta bergväggar, fick vi nästan bromsa så att han inte stack iväg på egen hand. Han är sex år. Svettigt värre.

Utsikt över havet från Kullabergs naturreservat.
Svettig klättring, vacker utsikt.

Att ta sig upp visade sig vara lättare, men här var svindeln det stora problemet för några av oss. Vi stannade på en avsats och fikade den medhavda matsäcken. Utsikten är otroligt vacker. Naturen påminner nästan om områden i Medelhavsregionen, med vindpinade buskar och oländig terräng.

Höganäs – mer än keramik

Höganäs är en charmig småstad som har mycket mer att erbjuda än den keramik som orten är mest känd för. Vi var bara i stan en halvdag men hann med att besöka en saluhall med bageri och konstgalleri som skulle få större städer att bli gröna av avund, äta hemmagjord italiensk gelato, bränna mer pengar än vad vi budgeterat för i stadens charmiga bokhandel, och äta burgare på ett hak som snarare ser ut att höra hemma i en modern nyinspelning av Easy Rider än i nordvästra Skåne.

Magasin 36 är en gammal fabrikslokal där man tidigare tillverkade saltglaserade föremål, bland annat det välkända Höganäskruset. Idag är lokalerna renoverade och huserar nämnda saluhall, ett stort antal butiker, bryggeri, och restauranger. Platsen har bland annat fungerat som inspiration för Brukstorget i Varberg, och det är inte svårt att se hur fler skulle vilja försöka återskapa konceptet på andra platser i Sverige. Mötet mellan den industriella retrokänslan och moderna affärsrörelser är spännande och höll oss sysselsatta i flera timmar.

När hungern gjorde sig påmind gick vi över fabrikens gamla innergård mot en skylt med texten ”Garage Bar”. Husfasaden är målad med motiv som från gamla svartvita Disneyfilmer (tänk Musse Pigg i ”Steamboat Willie”) och ett par gamla bensinpumpar står uppställda nära entrén. Där stod även två choppers parkerade, vi var osäkra på om de hör till inredningen men ansåg det bäst att inte röra vid dem.

Menyn låter som en greatest hits av vad amerikansk matkultur kan erbjuda, och vår servitör ser ut som om han under vinterhalvåret spelar bas i ett coverband för Lynyrd Skynyrd. Men stället är charmigt och har karaktär, och maten var vansinnigt god, även om barnens nachotallrikar snarare var dimensionerade för amerikanska barns aptit…

Borta bra – och närmre än man tror

Att åka till Kullahalvön, Mölle och Höganäs tar knappt två timmar, och det är motorväg ända ner till Ängelholm. Utbudet är stort för alla åldrar: här finns vandringsleder och naturupplevelser i mängd, och både Mölle och Höganäs är charmiga småstäder att strosa runt i. Vill man passa på att uppleva lite större städer när man i trakten ligger Helsingborg bara ytterligare cirka 20 minuter bort.

Coronakrisen har introducerat ”hemester” för de breda massorna, och många av oss har upplevt hur mycket vi har att upptäcka bara runt husknuten. Flera av våra lokala besöksmål finns att läsa om bara i detta numret. Och om vi utvidgar radien ytterligare så finns det ännu mer att upptäcka. Visst är det många som längtar till möjligheten att boka en resa till någonstans långt bort, ett sug som säkert kommer växa sig starkare när höstmörkret sänker sig och minnet av sommarvärmen bleknar. Men jag hoppas att den här pandemin lärt oss uppskatta vilka skatter vi har på nära håll.

Text och foto: Samuel Linde

Glädjespridare i virustider

Glädjespridare i virustider

Varje onsdag har Anna Elmquist och Anita Arvidsson spelat ukulele och sjungit tillsammans med Gerti Johansson, alla tre från Chorus Veddige, på Anitas altan i radhusen vid den före detta prästgården.

I början var det mest boende i radhusen som kom. De tog med sig var sin stol, som de placerade med lagom avstånd från varandra på gräsmattan. Några kunde sitta på sina egna altaner och lyssna. Sen spred sig ryktet och andra Veddigebor ville också lyssna på den glada musiken. Det sjöngs och spelades både svensktoppslåtar och visor, till och med en coronavisa…

Ibland sjöng publiken med i sångerna, man blir ju så glad av ukulele, det spritter i kroppen och helst vill man dansa. Just den onsdagen som bilderna togs, hängde regndropparna i luften, men damerna spelade och sjöng och inte en droppe föll!

Repertoaren för dagen var mycket passande bland annat ”Man ska leva för varandra” och ”Sån’t är livet (i coronatider)”.

Text och bild: Ingegärd Nilsson

Tisdagsgänget fortsatte med sina träffar

Här har de samlats i Lerdal med så stort mellanrum att det var svårt att höra vad alla sa. Men vad gör det, det är roligt att träffas och gemenskapen är viktig. Närmaste grannen gick det iallafall att prata med. 

Och planer smiddes: den ledande i gänget, Bosse Emanuelsson, skulle fylla 90 år. Hur ska vi fira honom i dessa coronatider? Jo, alla gick i samlad trupp med rep emellan sig och ”förskolevästar” på till Bosses gräsmatta där jubilaren väntade.

Grattis i efterhand Bosse!