Infokväll om solkraft i Gunnarsjö.

Infokväll om solkraft i Gunnarsjö.

Text och foto: Uno Karlsson

Tisdagen den 22 oktober samlades solcellsintresserade människor i Gunnarsjö gamla skola för information om tekniken och möjligheterna med solkraft. Gunnarsjö Sambruk ideella förening hade i god tid bjudit in Gunnarsjöborna samt kringliggande bygder och bokat in sig på numera privatägda Gunnarsjö skola. Att intresset var stort visade sig då det kom över 50 personer. Jonas Oliv från Electrotec Energy AB i Varberg stod för informationen om solcellsanläggningar som omvandlar solens energi till elektricitet.

Att solenergi ligger i tiden råder inga tvivel om. Idag så har solkraften blivit mer accepterad, lätt tillgänglig och kan ses som en smart investering oavsett var du bor. Söderläge på tak är att rekommendera även om det finns andra lösningar. Vid nybyggnation av exempelvis en maskinhall bör man planera läge för solceller.

Jonas hade med en democell, som han visade hur man kopplar ihop flera, allt efter det aktuella takets storlek. En växelriktare tar emot solcellernas likström och omvandlar till växelström, vilken sedan kan säljas till elnätet. I en app i telefonen kan man se hur mycket el anläggningen producerar i realtid och hur mycket man levererat tidigare. Hos Östen Johansson i Gudmundared i Gunnarsjö har man monterat ca 120 m² solceller i augusti månad och han har redan levererat 3700 kWh av en beräknad årlig leverans av ca 19 000 kWh. och Östen tycker nog att det verkar fungera och är en vettig investering. •

Det här taket hos Östen Johansson beräknas ge ca 19000 kWh om året.
Robin Hood i Veddige kör moppe!

Robin Hood i Veddige kör moppe!

Rumpelösa Moppers arrangerade sin fjärde runda lördagen 24/8 med ca 140 deltagare. Banan var 5,3 mil och endast en hoj fick åka skamkärra hem på grund av motorstopp. Vi hade tur med vädret och åkarna var mycket nöjda med banan som gick över Derome-Valinge-Tofta-Kärra-Espevik och Nyebro och åter till Veddige. Snyggast mopeden röstades fram av åkarna och vann Ronny Andersson Falkenberg med sin Zündapp och fick en tavla av Sadiki Notte Hedberg. 

Av startavgifterna och försäljningen av fikat fick vi in ett netto på 12.920kr, som har skickats till Barncacerfonden Almershus i Varberg.

Vi tackar deltagarna, medhjälparna och våra sponsorer för det fina prisbordet som vinnarna av tipsfrågorna och tävlingarna (15 st) fick.

Ett extra tack till Hemköp Veddige för kaffet och nybakade bullar.

Hälsar Rumpelösa Moppers:

Evert Sjögren

Ett äventyr i Malaysias bankväsen

Ett äventyr i Malaysias bankväsen

av Ida Antonsson

Utbytesstudent på Universiti Sains Malaysia

När jag anlänt i Ipoh efter bussresan från Penang var planen enkel; jag skulle snabbt ta ut pengar och sen gå till första ställe som serverade nudelsoppa. Jag gick av bussen, hittade en bankomat och stoppade in mitt bankkort. Skärmen visade som alltid ”Please wait while we varify your card”, så jag väntade, och väntade lite till… Men insåg att jag aldrig tidigare behövt vänta mer än några sekunder på att skärmen ska växla till ”English language” och ”Bahasa Malay”.  Jag tryckte på ”cancel”, en gång, två gånger, tre, fyra… Okej, skärmen måste ha låst sig. Vad gör jag nu? Ensam i en främmande stad i Malaysia. 

En medelåldersman kom fram och frågade om allt var okej, jag svarade att nej, skärmen har låst sig. Han sa åt mig att ringa banken, numret stod på bankomaten. Så det gjorde jag. Mayham bank. Kvinnan på andra sidan luren sa att de kunde fixa tillbaka kortet, ingen fara, det skulle gå snabbt, bara några dagar. Nu var gråten i halsen. Hur många malaysiska ringgits (MYR, Malaysisk dollar) hade Ida tagit med sig till Ipoh? Jo 1 ringgit, alltså motsvarigheten till drygt 2 SEK. 

Mannen från tidigare frågade vad banken sagt, och när han fick svaret frågade han om jag ville ha hjälp. I Sverige hade jag sagt nej utan att tveka. I Malaysia då? Ett främmande land med en väldigt främmande kultur. Ja, kära läsare, du kanske inte vet detta, men malaysier är extremt hjälpsamma människor. Du kan inte ens se förvirrad ut på gatan utan att någon kommer fram och frågar vad du letar efter.

Efter en månad i Malaysia har jag lärt mig att många i detta land inte har något bättre för sig än att hjälpa främlingar. 

Mannen erbjöd sig att köra mig till närmsta Mayham bankkontor, jag tackade honom för denna generösa gest. Jag frågade hur det kom sig att han var så snäll och hjälpte mig. Han sa, att om hans dotter hade varit i samma situation, ensam i ett främmande land, utan pengar, hade han jublat högt om en främling stigit in och hjälpt henne.

Så, kära läsare, ser du en vilsen malaysisk tjej vid en bankomat i Sverige, snälla hjälp henne, vem vet, det kanske är denne mannens dotter.

Mannen släppte av mig vid Mayham-banks huvudkontor i Ipoh och önskade mig lycka till. Från det att jag steg in på banken tog det cirka 2.5 timmar innan jag fick återse mitt kort. Det enda de bad om var att jag skulle visa mitt pass. Vart hade jag lagt det? I ryggsäcken? Handväskan? Plånboken? Nejdå, självklart låg det hemma i lägenheten i Penang. 

Efter vårens alla förberedelser för utlandsstudier och dokumentöverföringar och digitala dokument, har jag alla sorters identifikationer och visum på ett moln. Banken sa att en skannad version av passet räckte och efter att ha sett det, gav de mig mitt kära bankkort tillbaka. Aldrig har jag varit så lycklig att se det! 

Och det, det var mitt första minne i Ipoh, Malaysia. Vad har jag lärt mig av detta? Ha med pass och MYR till åtminstone en måltid vid resor, men även, malaysier är bland de trevligaste och mest hjälpsamma människorna på denna jord. Vi har mycket att lära av dem. •

Framgångsrika idrottare i Veddige och renoveringen av stämmet

Framgångsrika idrottare i Veddige och renoveringen av stämmet

Av INGVAR MÅNSSON

Är det någon från Sällstorp och Ås som har tagit SM-guld eller VM-guld?

Svaren får du onsdagen 4 december 18.30 i Hembygdsstugan, Vabränna! Då kommer Bo Eierborg att visa bilder och berätta om våra idrottsprofiler.

Allt om fotboll, volleyboll, ishockey, brottning, skytte, gång, inline, orientering, motorsport, innebandy, vattenskidor och plöjning! Antalet idrottsklubbar i vår bygd är imponerande! Det blir en kväll full med nostalgi men även av nutida idrottsframgångar! Välkomna!

Nytt om Kvarnadalen i Sällstorp.

I slutet av augusti samlades ett dussintal personer från föreningen med röjsågar och slyröjde runt kvarnar och kvarnrännor. När man är många blir jobbet roligare och det går snabbt! Kul att så många ställer upp ideellt och vill vårda vårt kulkturarv!

Hembygdsföreningen har fått en summa pengar för ”Utveckling av Kvarnadalen i Sällstorp” inom landsbygdsprogrammet, medel från EU och länsstyrelsen. Även Sparbanksstiftelsen stöttar. Delprojekt 1 är nu klart, renoveringen av stämmet till kvarn 12. Michael Carlsson från Toften i Källsjö har gjort ett gediget arbete. De fina stenarna skänktes av markägaren. Förhoppningsvis klarar nu stämmet extrema vattenflöden. Och nu finns det troligen grundförutsättningar att köra igång den gamla skvaltkvarnen. Dessutom begriper till och med även jag , efter slyröjning och renovering, hur det fungerar när man stämmer i bäcken!

Nästa projekt blir att sätta upp informationsskyltar vid varje kvarn och kvarnruin. Har du hört någon skröna eller berättelse från Kvarnadalen? Den vill vi gärna ha med!

Hör av dig!

Det är roligt att jobba med Kvarnadalen men urtrist att sätta sig in i bidragsregler och skriva ansökningar. Kanske finns det en läsare som tycker att detta är kul och stimulerande?

Hör gärna av dig! •

Rekordår på Stättared

Rekordår på Stättared

Söndagen den 27 oktober fylldes Stättaredskogen med nordiska väsen från förr och besökare kunde stöta på allt från de trevliga vättarna och vittrorna till de tragiska myllningarna. Under samtliga arrangemang 2019 har Stättareds 4H-gård haft besöksrekord och varför skulle Bland Nordiska Väsen vara annorlunda? Med ca sexhundra besökare som gick promenaden slogs förra årets resultat.

Näcken hade rest långt tillsammans med sjörået och källrået.

Söndagen den 27 oktober fylldes Stättaredskogen med nordiska väsen från förr och besökare kunde stöta på allt från de trevliga vättarna och vittrorna till de tragiska myllningarna. Under samtliga arrangemang 2019 har Stättareds 4H-gård haft besöksrekord och varför skulle Bland Nordiska Väsen vara annorlunda? Med ca sexhundra besökare som gick promenaden slogs förra årets resultat.

Text/Foto: Lina Vahlersvik

Från Veddige till Veddige

Från Veddige till Veddige

Åke Vering kyrkoherde

Vår nye kyrkoherde har tagit en krokig men innehållsrik väg hem till Veddige igen.

Den 13 oktober välkomnades Åke Vering som Veddige-Kungsäter församlings nye kyrkoherde i Veddiges kyrka. Ceremonin leddes av biskop Susanne Rappmann och lockade en näst intill fullsatt kyrka. Församlingens kyrkoherdetjänst har varit utannonserad länge, arbetet hittills sköttes av vikarierande kyrkoherden Anders Björnberg.

”Jag kan inte sjunga och jag kan inte stå framför folk…”

Åke Vering

Åke är född och uppvuxen i Veddige. Hans mamma var från Lindhult i Horred och pappan var från Älgaslätt. Han har fem syskon, två bröder och tre systrar. ”Mamma hade en självklar fromhet men det var kamraterna som fick mig att gå med i kyrkans ungdom, när det startade, 1971”. Där träffade han många, som har blivit hans vänner för livet. De sysslade med allt möjligt, inte bara bibelstudier. Inte bara han, det är fler av de andra i gruppen som har blivit präster eller har fått andra tjänster inom kyrkan. Men vägen dit var inte självklar för Åke. För att en sak var han säker på redan då: ”Någon präst kommer jag aldrig att bli”, säger han och tillägger: ”Jag kan inte sjunga och jag kan inte stå framför folk…”. Åke undrar än idag hur han kunde klara sig genom alla skolor, utan att behöva hålla ett tal eller anförande inför folk. För den egenskapen satt långt inne med ett motstånd som skulle sakta brytas ner. Även kyrkan har genomgått stora förändringar under Åkes 36 år som präst: ”Jag växte upp i Veddige på sextiotalet. Då var kvinnliga präster och samkönade äktenskap fullkomligt otänkbara”. Men livet har visat vägen för honom. Under teologistudierna i Lund blev en av hans bästa vänner och kollega en blivande kvinnlig präst. Och idag, är han beredd att viga samkönade – om han skulle få frågan. ”Det är människan som räknas”.

Åkes första riktiga tjänst som präst blev 13 år i Härlanda församling i Göteborg, där han fick ansvar för Björkekärr. Efter det fick han tjänst i Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) i Grekland. Där träffade han också sin fru, Lisbeth, som han faktiskt anställde, så de arbetade tillsammans i Skandinaviska kyrkan i Aten/Pireus. Arbetet i Grekland innebar nya utmaningar, för som präst i SKUT är det en fördel att vara mångsidig. Förutom de vanliga sysslorna en präst har (gudstjänst, kyrkokör, vigslar och begravningar), även att besöka lastbilschaufförer på deras truckstop, som kan vara trista. Fängelsebesök och sjukhusbesök hörde också till vardagen. ”Vi var lite grann de nordiska ambassadernas förlängda arm – det de inte hann med gjorde vi”. Kontakten med människorna är oerhört viktigt för Åke. ”Det är inte sällan man som medmänniska ställer upp. Att vara kristen är bara plus” (människa först – kristen sedan, citat av Grundtvig).

I arbetet fick han stor hjälp av sin hustru Lisbeth. 10 år får man tjänstgöra utomlands som svensk präst. Efter det får man komma hem och söka efter nya uppdrag. ”Det var mellan 1997 och 2007 jag var i Grekland. Det kan inte förnekas att vi tittade på tjänsten i Veddige redan då när det var aktuellt att flytta hem, men den blev inte ledig då. Vi sökte någonstans runt Varberg – Falkenberg för att ”komma hem” och så blev då tjänsten i Vessige ledigt. Där har vi bott och jag har arbetat i 12 år och tänkte väl att det blir väl härifrån som jag går i pension”. 

Den 22 februari i vintras ringde dock telefonen. Det var från Veddige och man undrade om Åke inte kunde fundera på att söka kyrkoherdetjänsten i Veddige. Ock på den vägen är det!

”Jag och min hustru Lisbeth vill passa på och tacka alla besökare på min välkomstceremoni och middag efteråt i Veddige den 13 oktober”. ”Det är inte förändringen som är viktigt för mig. Det är att möta människan, förmedla någonting och ta emot något tillbaka. Jag ska nu landa och känna av läget. Jag har tre år kvar till pensioneringen, men det är ingen deadline för mig, om jag får ha hälsan”.

Välkommen tillbaka till Veddige, Åke Vering! •