Nu står våren i sin finaste skrud och vi väntar ivrigt på sommaren. Ja så tänker vi för det är ju i sig fantastiskt det vi ser hända varje år inför våra ögon. Kan detta årliga skeende förmå att ge en särskild tröst i år, då vi så väl behöver det. Det är kanske också så att flera av oss är mer ute i naturen och har tid. Tid att se och tid att uppleva. Sommaren vet vi ännu inte vad den för med sig. Låt oss göra det bästa av den.
Låt oss, i tanken, förflytta oss tillbaka till Jesu tid. I handlingen som vi dyker in i hade det börjat så bra. Jesus hade gett mat åt 5000 män, förutom kvinnor och barn, med hjälp av fem bröd och två fiskar. (Det som brukar kallas bespisningsundret.) Sedan började Jesus undervisa och ju längre Jesus talade, desto fler var det som fick nog och gick därifrån. De stod inte ut med att höra på det han sade. Till och med en del av hans lärjungar sa: ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?” (Joh. 6: 60). Detta var från en vidare krets av lärjungar. För sedan vänder Jesus sig till de tolv och frågar; Inte vill väl ni också gå er väg? (Joh. 6: 67). Som så ofta är det Simon Petrus som svarar: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.” (Joh. 6: 68-69).
Antingen vi hämtar vår tröst och styrka ute i naturen, i våra gudstjänster, eller hemma i en gudstjänst framför TV:n eller datorn, så får vi ta till oss följande, som Paulus predikade på Aeropagen i Aten; ”Han är ju inte långt borta från någon enda av oss, ty i honom är det som vi lever, rör oss och är till…Vi har vårt ursprung i honom” Apg. 17:27-28).
Så i dessa så oroliga tider, låt oss hålla samman, om än på avstånd, och förlita oss på honom som vi har vårt ursprung i. Vi får be för varandra och för dem som gör fantastiska insatser för medmänniskor i utsatta positioner. ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.”
Åke Vering
Körsbär.
CORONA/COVID19
I år, när vi väntar på sommaren, finns det en smolk i glädjebägaren som vi aldrig upplevt tidigare, och det stavas CORONA eller COVID19. Jag vet inte om någon av er känner igen sig i, att när man själv drabbas av något svårt, sjukdom eller en nära anhörigs död, så har man så svårt att förstå att tillvaron går vidare som om ingenting har hänt. Det var lite svårt inledningsvis, tycker jag, att se det som ett hot här för att det utbrutit en virussjukdom i Wuhan i Kina. Men så började det bli allt värre i Kina och så kom det till Italien. Så poppade det upp nya sjuka i land efter land. I Italien blev det riktigt svårt och sedan Spanien, Frankrike, USA, listan på drabbade länder blev längre och längre. I Sverige har ju särskilt Stockholm drabbats hårt. I skrivande stund vet vi inte hur detta utvecklas för resten av landet. Ett långt stycke in i den här processen har jag upplevt att den är overklig, vi lever vidare som om ingenting har hänt. Men det har kommit närmare och närmare. Nu är vi någonstans mitt i och vet inte ännu, när det är över. Men vi får möta detta tillsammans. Som jag har sagt ett flertal gånger i kyrkans gudstjänster; Vi får vara rädda om varandra och vi får be för varandra, för dem som drabbats och för dem som gjort extraordinära insatser för sina medmänniskor. Ock vi får hjälpa dem som behöver vår hjälp och vårt stöd. Som kyrka och församling fortsätter vi att fira gudstjänster i våra kyrkor, vi fortsätter att döpa, viga och förrätta begravningar. I skrivande stund är vi begränsade när det gäller antalet som inte får överstiga 50 när vi samlas. När ni läser detta kanske det har ändrats. Jag hoppas att Sverige och världen har öppnat upp lite mer, men vi får väpna oss med tålamod. Allt gott till er alla!
Åke Vering
Foto Maria Svensk Ikon
FASTEINSAMLINGEN 2020
Stort Tack till er som var med och bidrog till den förhållandevis stora insamlingssumman till fasteaktionen! Vi lyckades ändå samla in en stor summa trots rådande omständigheter. Några var tidigt ute och hann ha sina fasteaktioner som vanligt och samlade in stora summor. Andra hade en mindre fasteaktion än vanligt och någon kunde inte ha sin fasteaktion alls på grund av rådande virus.
Här kan du se en specificerad lista på de olika aktiviteterna och vad som kommit in, inklusive swishade summor:
Rikskollekt 23 februari 1 680kr
Fastesoppa i Ås 5 mars 6 090kr
Fasteaktion i Gunnarsjö-Kungsäter 7 mars 16 786kr
Församlingskollekt 8 mars 2 816kr
Rikskollekt 15 mars 1 315kr
Fasteaktion i Karl Gustav 18 mars 1 670kr
Brödförsäljning i Veddige kyrka 22 mars 2 200kr
Fasteaktion i Grimmared 25 mars, endast lotteriförsäljning 2 000kr
Extra insättning 2 april 1 067kr
Extra insamling 2 april 549kr
Rikskollekt 5 april 5 784kr
Total insamling 41 957k
Aina bor med sin mamma i den park som kallas ”Paradise Park”. Det är ett litet område där många familjer bor och sover på marken och på/i det de kan hitta. De har fördrivits från parken av myndigheterna flera gånger. Ainas mamma berättar att polisen kan vara väldigt brutal, men eftersom hon inte har någon annanstans att ta vägen så har hon återvänt till parken ändå. ”Livet här är väldigt svårt”, säger hennes mamma och skakar på huvudet.
Foto Kat Palasi/IKON
DIAKON INGELA SÄGER HEJ DÅ!
En sak vet man säkert, att saker och ting sällan blir som man har tänkt! Den 8 maj gör jag min sista dag som diakon här i Veddige-Kungsäters församling för att börja en ny tjänst i Tölö-Älvsåkers pastorat. Och jag hade tänkt ägna den sista tiden här i Veddige-Kungsäter till att förbereda församlingsresan, bjuda in till 75+-kalas, ordna med resor och utflykter till våra olika grupper, men av detta blev intet. Mitt i vår brådaste insamlingsperiod för Act- Svenska kyrkan då vi hade så mycket trevligt planerat, så fick vi ställa oss på bromsen och bara ställa in. Jag gick miste om tillfällena att ta adjö av alla er som jag träffar på i våra olika verksamheter; inte blev det några soppluncher, ingen arbetskrets osv. Inte har jag fått ta emot eller ge några hejdåkramar med önskan om en god fortsättning. Så detta får bli min möjlighet att skicka mina hälsningar till er församlingsbor som gjort mitt arbete så meningsfullt. Denna stora församling som sträcker sig från Gunnarsjö skogar ända till havet i Espevik, har skaffat sig en särskild plats i mitt hjärta och då särskilt delen ”uppe i skogen” där jag har känt mig så hemma. Tänk att få köra utmed Fävren en vacker höstdag då löven brinner, tänk att få se ut över Mäsen från Karl Gustavs kyrka eller att köra den lilla backiga, slingriga vägen till Gunnarsjö lilla pärla till kyrka. Eller svänga av vägen mellan Sällstorp och Grimmared och ta en tur i Kvarnadalen. Ja, i alla våra olika kyrkor med ”tillhörande” människor är det en ynnest att få ha jobbat. Tack alla som jag har haft förmånen att få möta och så tänker jag att när livet blir som vanligt igen, så kommer jag och hälsar på så att vi får växla några ord och en och annan kram! Med önskan om Guds rika välsignelse till er alla. Ingela Bertilsson
Samhällsutvecklingskontoret, Projektledare Katrin Sahlqvis
Hur ska mark- och vattenområden användas i Veddige i framtiden och hur ska den byggda miljön utvecklas och bevaras? Kommunen har sedan cirka 2,5 år tillbaka arbetat med att ta fram en så kallad fördjupad översiktsplan för orten. Arbetet följer skedena uppstart, samråd, utställning, antagande. Nu befinner sig planen i utställningsskedet.
För att ge återkoppling på vilka ändringar som gjorts sedan samrådsskedet anordnade vi den 14 januari ett ”minisamråd”. Intresset var stort, ännu större än vad vi räknat med! Drygt 40 personer var där, vilket vi ser som mycket glädjande.
Många passade på att ställa frågor direkt på plats till våra representanter kring de föreslagna utbyggnads- och rekreationsområdena, ortens VA-kapacitet (vatten och avlopp), detaljplanefrågor och mycket annat. Du kanske fortfarande har frågor du vill få svar på? Välkommen att kontakta projektledare Katrin Sahlqvist, mobiltelefon: 076-853 17 12, e-post: katrin.sahlqvist@varberg.se
Du har också möjlighet att skriftligen lämna synpunkter på förslaget fram tills den 13 mars då utställningstiden går ut.
Vad händer därefter?
Vi kommer att sammanställa de synpunkter som har kommit in och bemöta dem i ett utlåtande. Utlåtandet läggs ut på kommunens hemsida under bygga och bo — pågående fördjupade översiktsplaner. Vi gör avvägningar om vilka ändringar som behövs göras av förslaget utifrån de inkomna synpunkterna. Sedan tas en antagandehandling fram. Vi räknar med ett antagande av den fördjupade översiktsplanen innan sommarsemestern.
Planen blir sedan ett bra underlag för de som vill utveckla Veddige framöver, t ex kommunala bolag som investerar i infrastruktur och byggföretag som vill bygga nya bostäder.
Lördag den 14 december förra året samlades Olika kulturer för att smygstarta julfirandet tillsammans
Under lördagseftermiddagen samlades både nyanlända och lokala invånare på församlingshemmet i Veddige för att fika tillsammans och dela ut julklappar. Det var de frivilliga, Yvonne, Ingegerd och Angela samt kulturguiden Samka Lovic som tog initiativet till ett julfirande. Festen var stängd för allmänheten. Diakonen Ingela lånade lokalen för dagen.
I köket var det full aktivitet. Alla hade sina uppgifter. Musikanten, som Ingegerd har ordnat, en trevlig man med sin röda skjorta och dragspel. Rune och Yvonne fixade kaffe, te, saft och dukade bord. Angela och Ingegerd kom med julbakelser och ställde julklapparna under pianot. Doris kom med goda vaniljsockerkakor. Lussekatter, pepparkakor, julmust fanns på bordet. Birgitta och Anna anländde. Vi hade tomteluvor på oss. Barnen tyckte vi var söta i dem. Esther, kommunens bostadsguide, kom med en nyanländ familj. Hon var behjälplig med skjuts. Familjen kom i kontakt med svenskar samhället för första gången sedan de kom till Sverige, för en månad sedan. Lotta, min kollega, tog med sina barn och deras kompis med mera julklappar som de själva har köpt och slagit in. De ville göra något riktigt bra under julen. De lekte med de andra barnen.
När de första gäster kom var stämningen välkomnande. Alla kramades och intog sina platser. Jag inledde med tal och vi presenterade oss för varandra.
Vi dansade och barnen var nyfikna på julklappar. De gjorde julkort med julhälsningar. Att smaka på julmust kan vara en utmaning för vissa.
Efter mysiga stunder, dans och lek lämnade vi församlingshemmet med förhoppning om att vi kommer att ha flera liknande träffar. Kanske på påsk eller midsommar.
Julfirandet blev en succé. Vi vill visa hur man firar jul i Sverige. Det är ett sätt att lära sig om kulturen, men vi vill också visa att julen är ett sätt att träffas, umgås och komma närmare varandra.
Verksamhetsansvarig, Derome trämuseum: Amanda Nord Axelsson
Viska! Har på många sätt blivit som ett arkiv över vår hembygds historia de senaste 20 åren. I otaliga artiklar har det berättats om evenemang, möten, händelser och annat smått och gott som kunnat intressera den inbitne. Som ni säkert förstår så älskar vi på trämuseet historia och i samband Viska!s 20-årsjubileum tänkte vi att det kanske passar med en liten tillbakablick även på museets verksamhet.
Vi gjorde därför en djupdykning i de otaliga fotoalbum som finns på museet och hittade faktiskt några riktiga godbitar att dela med oss av.
Någon som besökt museet på sommaren har kanske haft turen att få se den stora ånglokomobilen från 1915 köras. Ånglokomobil kallas det när ångmaskin och panna sitter ihop och dessutom har hjul. Hjulen skulle göra maskinen lättare att flytta, men frågan är hur lätt man egentligen flyttar en 16 ton tung maskin? Denna fråga ställde man sig även på museet för sådär 20 år sedan när man beslutade sig för att testa. Först fick man fundera lite på vad för hjälpmedel man hade till förfogande i början av 1900-talet. De första motordrivna fordonen kom till Sverige ungefär samtidigt som ånglokomobilen och var inte något som gemene man hade tillgång till (frågan är väl också om dessa fordon vid den här tiden ens varit tillräckligt starka). Lösningen blev två rejäla ardennerhingstar. En bra bit in på 1900-talet var nämligen hästarna fortfarande vanligare som dragkraft än de motordrivna fordonen. Men kan två hästar verkligen dra 16 ton? Svaret är nej. För att dra den stora maskinen hade det behövts sådär 6-8 hästar till, men var hittar man ett så långt spann idag? Det blev åtminstone fina bilder och med lite fantasi kanske man ändå kan föreställa sig raden med arbetshästar komma dragandes med den nya maskinen genom någon stad en gång i tiden…
På ett trämuseum måste man självfallet också ha en ramsåg. Men vart får man tag på en sådan då? Tja. Kanske i en fallfärdig byggnad ute i tassemarken? Ramsågen på bilderna var den sista maskinen som fanns kvar på sågverket i Torsholma utanför Älmhult. Kanske hade den lämnats kvar då den ansågs för svår att få ut. Dels var den mer eller mindre inbyggd i själva byggnaden och dels var den fastgjuten i ett betongfundament. Detta gjordes ofta för att inte ramsågarna skulle ”skaka iväg” när man sågade. Museets engagerade mannar såg dock inget problem i detta och man beslöt sig för att göra ett försök att få hem sågen. I bildserien kan man se hur man först och främst rev byggnaden. Sedan spenderade man en vecka på att hacka loss den ur fundamentet och slutligen hissades den 4 ton tunga sågen försiktigt upp på kranbil och fraktades hem till museet. I den nya utställningen som invigs i sommar kommer sågen rustas upp och få en mycket mer spännande look, missa inte detta.
Självklart måste vi även visa några jämförelsebilder. Mellan dessa bilder skiljer det 18 år och mycket har hänt sedan dagen då Stefan Gerhardsson, ena halvan av Stefan & Krister, underhöll på ”scen”utanför museet. I den numera gula arrendatorbostaden visas Gunnar ”Bissefällarn” Svenssons träfigurer och trädgården har fått ge plats åt såghus, magasin och snickarverkstad. Museet har dock inte slutat växa än och i bakgrunden syns även en helt ny utställningslokal som under året kommer att fyllas med nya spännande föremål och berättelser.
Andra artister som underhållit på museet är bland annat Martin Ljung och Evert Ljusberg. Även Leif ”Loket” Olsson gästade museet vid ett tillfälle. Alla fick de också posera för den obligatoriska bilden vid laggbänken.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
