Jag och min familj har nu bott i Veddige i 45 år. Efter en liten ”mellanlandning” i Väröbacka, gick flyttlasset år 1972 till Ringvägen i Veddige. Det kändes naturligtvis som ett jättestort steg att lämna övre Norrland och bege sig ner till Västkusten. Tänk er motsatsen – att ni skulle packa bohaget, lämna släkt och vänner och flytta upp till övre Norrland … Men vi har aldrig ångrat oss – att komma till Veddige 1972 kändes faktiskt för oss som att komma hem. Vi hamnade i ett trevligt och välkomnande samhälle, lagom stort, nära till allt, men framför allt – härliga människor som var lätta att knyta kontakt med och där många fortfarande är våra allra bästa vänner. Pricken över i-et var dessutom alla de fantastiska dansfesterna med levande musik nere i Idrottshuset. Det var Veddigeträffar, Korpfester, Idrottsfester m fl – alla lika kontaktskapande och trevliga. Idag handlar det för vår del, med ålderns rätt, inte så mycket om stora dansfester o dyl. Nej, nu handlar det mer om andra värden och sysselsättningar, som vänner, naturen, barn och barnbarn, hus och trädgård, olika fritidsintressen, samhällsengagemang mm. Det fina i kråksången är att det känns minst lika bra att bo i Veddige nu som då och att vi kan konstatera att vi valde helt rätt när vi 1972 bestämde oss för att flytta till Veddige. Jag kommer osökt att tänka på en gammal tant uppe i Skellefteå som sa: ”man bli knuffe dit man ska”… Vid något tillfälle, när mitt hjärta svämmade över av kärlek till Veddigebygden, fattade jag pennan och skrev min egen text till Ulf Lundell:s låt ”Öppna landskap”(se nedan). Den som har lust kan väl testa och provsjunga den. Jag visade nyligen texten för Veddiges underbara sångfågel Marie Johansson (bor numera i Varberg). Hon sjöng in den på mobilen och returnerade den till mig – gissa om jag blev lycklig… ⁄

Sten Unosson

Veddige i mitt hjärta

(melodi: Öppna landskap, Ulf Lundell)

Jag trivs bäst i Hallands inland, nära Viskan vill jag bo, alla månader om året, så att själen kan få ro

Jag trivs bäst i Viskans dalgång, där vattnet flyter lugnt, där svanarna far fram i skyn och ljudet hörs så tungt

Där färdas jag på cykeln fram och nynnar på en enkel sång, och tänker på allt vad jag ser och hur livet var en gång

Jag trivs bäst i Hallands inland, nära Viskan vill jag bo

Jag promenerar uppåt skogen och känner mig så fri, och ingenting kan nånsin hindra mig, att nöjd och lycklig bli

Jag trivs bäst när fåglar sjunger och solen stiger upp på avstånd hör jag vägens brus och längre bort en tupp

Jag tänder mig en liten eld och tittar in i glödens värld, där kan jag tyda vad jag vill, det är min egen härd

Jag trivs bäst i Hallands inland, nära Viskan vill jag bo

Här är sällsamt skönt att leva och mycket bra att bo, och när allting finns så nära, får trivseln chans att gro

Här finns både skog och sjöar och ängar likaså, och vackert är det överallt, bara njut och titta på

Ja, vår bygd den har ju allt det där, som människor vill ha idag, och känslan blir den rätta och allting känns så bra

Jag trivs bäst i Hallands inland, nära Viskan vill jag bo

Jag trivs bäst i Hallands inland, nära Viskan vill jag bo…

Text Sten Unosson 2017-11-03

Pin It on Pinterest

Share This