<script src="https://use.typekit.net/pky2wpp.js"></script> <script>try{Typekit.load({ async: true });}catch(e){}</script>
Cykelfesten

Cykelfesten

Den 1 september var det äntligen dags för cykelfest i Veddige igen, efter några års uppehåll!

Vi i kommittén drog igång planeringen så smått redan i början av året, och sedan blev det ytterligare några träffar (med ett stort antal post it-lappar) under våren och sommaren, innan alla bitar hade fallit på plats.

Inledningsvis gick det lite trögt med anmälningarna, men efter upprepade trakasserier via sociala medier, mindre personangrepp och andra påtryckningsmetoder var vi tillslut uppe i 60 anmälda par. Fantastiskt!

Veddige, och alla festdeltagare, visade sig från sin allra bästa sida denna kväll!

Det är en härlig känsla att susa genom samhället, på väg mellan maträtterna, och se andra par cykla kors och tvärs. Det blir en skön gemenskap, och det plingas, vinkas och hejas glatt! Lika spännande är det att se vilka som knackar på den egna dörren, när man själv ska bjuda på maten.

Pricken över i:et var efterfesten i idrottshuset, dit så gott som alla(?) deltagare anslöt. Stämningen var mycket god, dansgolvet gungade och festen ville aldrig (läs: ALDRIG) ta slut. När sista gästen hade cyklat hem (burit sin cykel hem?), kunde vi konstatera att allt hade förflutit precis som vi hade tänkt oss, men som vi kanske inte hade vågat hoppas på.

Under kvällen utsågs en ny kommitté, för vilka vi hyser allra största förtroende! Förhoppningen är att vi nu ska hålla cykelfesten vid liv, och lämna vidare planeringsuppdraget från år till år.

Och hörni, var inte så rädda för att hamna i kommittén. Det har faktiskt bara varit roligt, och det har inte krävt några större uppoffringar. Se istället till att bidra till att denna roliga tradition lever vidare!

Men ändå, några små enkla tips till den nya kommittén, från oss som är lite mer rutinerade:

  • Boka in bra väder på festdagen. Vi beställde växlande sol, behaglig värme och vindstilla, något som rekommenderas!
  • Skriv rätt namn på och i alla kuvert. Blanda inte ihop förrätts-, huvudrätts- och efterrättslappar, och förväxla inte heller någon adress.
  • Drick helst bara vatten på planeringsträffarna, med hänsyn till punkten ovan.
  • Om ni ska köpa ett partytält till festen, se till att få med BÅDA kartongerna från butiken.
  • Stäng av musiken och tänd upp i lokalen senast kl 02.00, om ni vill vara hemma innan kl 05.00.

TACK alla härliga festdeltagare, för att ni bjöd på god mat, och på er själva! Nu börjar vi ladda för cykelfesten 2019! Over and out! ⁄

Överskottet i cykelfestkassan, 3000 kronor, swishades till välgörenhet med Veddigeanknytning: Grötprojektet

Elin Lennermo i Kommittén 2018.

Bus eller godis, på liv och död.

Bus eller godis, på liv och död.

Traditioner på blodigt allvar…

Jag sitter i min soffa och ska strax ge mig iväg till minnesgudstjänst som får avsluta den här Allhelgonaveckan. I ryggen har jag en vecka då jag i min prästtjänst haft många fina och livsnära samtal och delat många tankar om liv och död, sorg och hopp. Kvällen som ligger framför mig kommer innehålla ljuständning och eftertanke, saknad, sorg och framtidshopp, delat med andra i en varm gemenskap. Allhelgonahelgen har ett viktigt budskap. Livet blir viktigt i dödens närhet och hoppets lågor trotsar allt mörker.

Då jag landat in hemma efter givande dagar under veckan har dörrklockan ringt och utanför står små spöken och andra läskiga varelser och säger: ”Bus eller godis”. Söta och oförargliga små barn som bor här i grannskapet – så kanske inte direkt läskigt utan kan ses som lite roligt.

Ändå skär det sig lite i hjärtat. Det passar liksom inte riktigt ihop… Det krockar lite – att sakna, sörja och minnas anhöriga och dela liv och gemenskap och försöka hitta vägar att leva vidare i ett nytt livslandskap för efterlevande – med att när skymningen faller tvingas studsa upp och ner för att öppna dörren för små spöken.

Vissa traditioner ”adopterar” vi, accepterar och omfamnar utan större eftertanke och kunskap. Vi har inte direkt någon anknytning till denna för oss ganska nya tradition som Halloween är och vi har inte tagit del av ”spelets regler”. Som jag förstår det är det så , därifrån traditionen härstammar, att den som har en tänd pumpalykta på trappan är med i leken. Vilket ger ett val åt varje enskild familj att delta eller avstå.

Den delen av traditionen har inte följt med hit.

Mitt i denna mix av nya och gamla traditioner härjar också en annan diskussion om traditioner. I år ges möjlighet att rösta fram en kille till lucia! Detta har väckt stor uppmärksamhet och lett till skilda åsikter och mycken ilska och riktigt tråkiga kommentarer. Tycka vad man vill om fenomenet som sådant, men här är man å ena sidan inte beredd att ändra på traditioner och å andra sidan hävdar man att detta med manlig lucia finns i en ursprunglig tradition.

Men hur det än är med den saken är detta underligt… dels att det upprör så och dels hur oerhört aggressivt och respektlöst människor reagerar. I denna debatt skräder man inte orden och räds inte att vara osmakligt irriterad och rent av elak i sina tyckanden .

Livet är sådant att allt förändras. Något faller i glömska, något förändras och nya traditoner får samsas med gamla, vad vi än tycker om det. Jag tror inte vi kan backa tiden tillbaka, men jag tänker att vi behöver lära oss att förhålla oss till det som sker i tiden och främst av allt vara kärleksfulla och visa varandra tolerans och förståelse.

Då föds framtidstro och framtidshopp som får gestaltas på olika vis, i lekfullhet och inte på blodigt allvar. Livet är stort och viktigt och allt är inte värt att stånga sig blodig för , så våga tänk efter och agera med hjärtat i alla möten. Även i dem som krockar i ditt eget inre. ⁄

Martina Vallerius

Kulturarvsdag i Veddige

Kulturarvsdag i Veddige

Äntligen har kulturarbetare i Halmstad upptäckt Tisdagsgängets insats vid skansen i Kullagård! Här finns ju ett färdigt koncept för Jubileum #400 år!

Dagen inleddes med fantastiska föredrag av Bengt Olander. Han beskrev inte bara Kullagårdsskansen historiska bakgrund utan lyfte även fram kvinnans roll under de förfärliga krigen. Karl XI:s gemål, den danskfödda prinsessan Ulrika Eleonora, bidrog starkt till att svenskar och danskar äntligen kunde bli vänner. Men över henne har aldrig rests någon staty!

På eftermiddagen tågade sedan de stolta karolinerna in till skansen, ståtligt med trumslagare och hästar! 88-årige Bo Emanuelsson hade skrivit ett litet skådespel där kung, präst och Erik Dahlberg uppträdde. Soldaterna tågade in och började anlägga skansen (spadar, skottkärror var lånade från hembygdsföreningen och Derome trämuseum). Men de lömska danskarna började skjuta från andra sidan Viskan! Genom en heroisk insats kunde karolinerna dock slå tillbaka attacken.

Vid kaffepausen uppträdde Gun Svensson och Jennyli Gustavsson med sång. Veddige-Ås-Sällstorps Hembygdsförening bjöd karolinerna på smörgås och kakor. Veddigevisionen sålde ett hundratal korvar. Ingen räknade publiken, kanske var det 200 personer som trotsade regnskurarna.

Dagen avslutades med två dundrande kanonskott! ⁄

Tack Tisdagsgänget för att ni sätter Veddige på kartan!

Lyckat jubileum 

Lyckat jubileum 

Veddige-Ås-Sällstorps Hembygdsförening firade 50 år!

eddige fter att på fredag eftermiddag ha hittat tältet på hembygdsstugans tak och efter 10 mm regn/hagelskur någon timma före jubiléet var stämningen något nervös. Men allt ordnade sig till det bästa! 150-200 personer kom till hembygdsstugan, solen sken tidvis och de tre tälten skyddade mot enstaka skurar.

Aktiviteterna var av vitt skilda slag: traditionell folkdans, släktforskning, scanning, barnlekar, antikrunda med Peter Börjesson i högform, folkdräkter guidningar och Sjögrens gamla snickarverktyg förevisades. Mitt i allt knattrade 10 mopeder in på gården, en traktor samt motorcyklar fångade (företrädesvis) männens intresse. Det var väldigt trevligt att våra veteraner, som var med när föreningen bildades, också kunde komma. När Åke “i Hagakrok” dök upp var det tre ordföranden närvarande!

Dagens stora succé torde dock ha varit barnarkeologin! Våra arkeologer Amanda och Göran hade fullt upp i 4 timmar!

Sammantaget blev arrangemanget väldigt lyckat. Den här dagen, 11 augusti 2018, ville föreningen inte enbart visa upp vad som har varit utan också peka på något om framtiden. Läs gärna mer om Veddige-Ås-Sällstorps Hembygdsförenings 50 år i Hallandsbygd, som just nu har kommit ut. ⁄

Följ oss gärna på hemsida, facebook och instagram!

Ingvar Månsson

Stättared utmanar Halloween.

Stättared utmanar Halloween.

Nordisk folktro i Stättareds nya höstvandring.

Lördag den 27 oktober sjösatts en ny satsning på Stättareds 4H-gård. Bland nordiska väsen är en vandring som liknar flera av årets andra evenemang, men har en helt egen prägel.

– Vi har saknat en spännande vandring på hösten, när skogen är vacker och färggrann, säger Henric Nilsson, ledamot i styrelsen på Stättareds 4H-gård. Upplägget liknar de populära dramatiserade vandringarna vid påsk och trettondagdag jul.

På Stättareds 4H-gård har man länge funderat på vår fornnordiska folktro och sägnerna som levt vidare långt fram i historien. Människor har i alla tider i norden levt med naturen och dess väsen och gestalter i skuggorna. Många har väl hört talas om Näcken och Skogsrået, men vad är Lyktgubben för en figur och hur gör man för att hålla sig väl med Askefroa?

Det var tipspromenad, häst & vagn och serveringar med mera – precis som på årets andra evenemang. Men den här gången var allt höljt i den nordiska folktrons mystik.

Och bara för att en eller annan orange pumpa kanske syntes på gården, handlar det inte om den där amerikanska högtiden som börjar på H… ⁄

Henric Nilsson

Alla tunnlars land!

Alla tunnlars land!

Att åka tåg är ett avslappnat och bekvämt sätt att transportera sig. Du behöver inte vara skärpt som när du kör bil, du blir inte åksjuk som i buss, du får ta med dig vattenflaskan som du inte kan ta med dig genom säkerhetskontrollen på flygplatsen, det gungar inte som på båten, ja tåg är ett mycket tillfredsställande sätt att rulla fram på! Visst var jag en av de ungdomar som tågluffade i ungdomen –då i vackra Norden. Ja att rulla fram och höra du-dunk, du-dunk, du-dunk är en mycket avstressande sysselsättning.

Mot Mora

Äntligen dags att ge sig av, på med ryggsäcken och trava iväg en dryg kilometer till närmsta busshållplats. Att det råkade vara fredagen den 13e kunde väl inte ställa till några besvär? Jo då, just idag var det bränder och nerkörda kontaktledningar och annat som stoppade tågen på flera ställen i vårt avlånga land. Vår tågsemester började med buss i stället för Öresundståget norrut. Men direkttåget från Göteborg till Mora gick som det skulle, du-dunk, du-dunk, du-dunk…. Efter drygt 6 ½ timme i en mycket varm tågvagn, modell äldre och utan AC var det skönt att gå ut -i den ännu mer stekheta värmen i Mora. Nu är 68 mil tåg avverkade av ca 430. En liten bit kan tyckas, men ändå en bit. I Mora finns det en jättemysig gammal kaffestuga med gott kaffe och fina bakverk. Gissa om jag var kaffesugen nu efter att ha skumpat på tåget sedan morgonen…

Har du någon gång hört låten ”Söta lilla Lisa öppna dina ögon blå”? Det har vi, flera gånger vid 4-tiden en morgon i Mora, på högsta volym, just utanför hotellfönstret. Återigen och igen och igen. Jag bara varnar dig, spela inte den låten i vårt sällskap.

Inlandsbanan hade sms:at ”att tåget är sönder och vi får åka buss” -igen! Inlandsbanan ”by bus” till Östersund. Men vi hade i alla fall AC i bussen. Svalt och skönt!

I Östersund gick vi ner på stan. Att de tror att storsjöodjuret finns i Storsjön gick inte att ta miste på, eller rättare sagt det fanns överallt längs gator och torg, små figurer målade i olika färger och former.

Mittbanan och Meråkersbanan (Östersund-Trondheim)

Att landskapet blir mycket vackrare och mer dramatiskt så fort vi kommit över på den norska sidan gick inte att ta miste på. Högre fjäll med snö på topparna och djupare dalar. Ja vackert var det!

Storsjöodjuret fanns överallt i Östersund, ja vad fanns då i Trondheim? Jo figurer med troll, överallt troll, stora och fula, men lite söta också.

Visste du att världens nordligaste spårvagn går i Trondheim? En tur med Gråkallbanan var ju ett måste! En fin tur där vi på tillbakavägen hade en läcker utsikt över staden och fjorden. Det som Trondheim mest är känt för är ju den mäktiga Nidarosdomen. Dit går många pilgrimsvandrare varje år. Naturligtvis besökte vi denna mäktiga kyrka.

Nordlandsbanan (Trondheim-Bodö)

Nu var det dags för en av resans mest spännande delar -Nordlandsbanan med 27 stationer, 293 broar och 154 tunnlar. En slags ”inlandsbana” på norska sidan. I den heta sommarvärmen fanns det risk för ”solslynger”, solkurvor, så vi fick åka lite saktare. Ungefär vid lunchtid ropade de ut något som vi tolkade som ”Soppan är klar i restaurangvagnen”. Sedan kom en konduktör och samlade ihop våra sopor. Tänk vad fel det kan bli med lite språkförbistring i vårt grannland och dålig högtalare därtill!

Blir det någonsin vackrare än så här, när bergen växer till sig ännu mer och älven är riktigt turkosblågrön. Ja vackert var det! Vi passerade Polcirkeln med sina 680 m ö h och banans högsta punkt. På ett ställe sa Lars-Erik att han inte såg mark under rälsen utan bara stup ner! Alla broar märktes inte, men tunnlar var det många! Det är verkligen alla tunnlars land! Trots att termometern utanför fönstret visade 33 grader hade vi det behagligt i vagnen med AC. Framme i Bodö efter 11 timmar (en timme senare än tidtabellen) var vi ganska nöjda.

Till Bodö är så långt norrut i Norge du kommer med tåg söder ifrån. Under kriget planerade tyskarna faktiskt för järnväg upp till Narvik (och även till Kirkenes), men den blev (tyvärr) aldrig byggd.

Bodö-Narvik med buss

Tidig morgon, vi plockade i oss lite frukost vid 6 och fortsatte sedan till busshållplatsen. Nu var det buss som gällde de närmsta 30 milen på smala och krokiga vägar, som det är i Norge. Vi åkte även färja över Tysfjorden.

Narvik bjöd på regn och åska så gondolbanan var tyvärr stängd. Men vi hade inte sett mer än grädde ändå om vi åkt upp så det var ju ingen idé. Dimman låg lågt efter regnet! Vi fick njuta av en god middag istället.

Malmbanan (Narvik-Gällivare)

På 80-talets tågluffning åkte jag sträckan Kiruna-Narvik. Det var kul att åka den igen över 30 år senare. På denna räls går ett antal malmtåg varje dygn. Det var mycket vackra vyer, branta stup och snötunnlar som riktigt hängde på bergssluttningen som vi sedan åkte igenom. Hua! Många tunnlar blev det även här, de flesta på norska sidan och snart var vi inne i Sverige. Där låg mäktiga Lapporten.

Att det är populärt med fjällvandring märkte vi, det klev på vandrare och åkte med en station eller två, för att vandra vidare. Svettlukten spred sig i vagnen. Visste ni att Gällivare kyrka har liknande form och samma arkitekt (Emil Viktor Langlet) som Kungsäters kyrka. Vi åkte en tur upp på Dundret, Sveriges högsta lågfjäll med sina ca 823 m ö h. En fantastisk utsikt där du kan se 1/11 del av Sveriges yta, bland annat Sarekfjällen och Kebnekaise. Vid midnatt var det ljust uppe på berget!

Inlandsbanan Gällivare-Mora

Inlandsbanan är ett charmigt gammalt motorvagnståg (inte buss!!!) som rullade på söderut, du-dunk, du-dunk, du-dunk…. Att åka Inlandsbanan är mycket speciellt. Det tuffar på i långsamt tempo. Inte någon stress här inte. Under resan kan du beställa kaffe av tågvärden och som även tar upp beställning på den mat du valt enligt menyn. Ett och annat stopp blir det också. Utanför fönstret ser du mest skog, skog och skog, några älvar och sjöar. Vi hade även tur att se några renar som sprang på spåret.

Till skillnad från Nordlandsbanan i Norge med över 150 tunnlar har Inlandsbanan bara en tunnel. Den kom till för just att det skulle vara en tunnel och ligger utanför Jokkmokk.

Piteälvsbron, är en av de två kombinerade väg- och järnvägsbroar som Inlandsbanan åker över. (Den andra är Mankellbron i Sveg.) Förr fick man gå över bron. Då sa/lurade tågvärdarna resenärerna om ”att det var sprickor i bron så alla måste gå över och tåget åker sakta bakom” 

Men det satte trafikverket stopp för. Nu stannade vi mitt på bron och öppnade dörrar och fönster för att få in lite svalka från den stora svala Piteälven.

En annan sida av Norrland är den goda maten. Renkött är jag svag för, speciellt rökt med kantareller, eller en klämma med rökt röding, hjortronsylt och Philadelphiaost, de ni, den var helt underbar! Lars-Erik tog en klämma med älgkött och pepparrot och den var inte fel den heller.

Tillbaka i Östersund och stadsfestivalen Storsjöyran! Tala om att de tror på sitt Storsjöodjur! Fullt med folk i stan, hög volym och servering på bryggor längs stranden och en bit ut i vattnet. Vi nöjde oss med en Donuts –med glass.

Nästa morgon tuffade vi sakta men säkert söderut med Inlandsbanan mot Mora. Vid Sörtjärn stannade vi och lokföraren (och riksspelmannen) Joar Skorpen tog fram sin fiol och spelade ”Jämtlandssången” en jämtländsk brudmarsch med text av Wilhelm Peterson Berger. Det är inte var dag det kliver ut en riksspelman och spelar ett stycke jämtländsk musik som förgyller tågresan.

Vi passerade också Ytterhogdal som är Sveriges mittpunkt! Snart var vi framme i Mora och fortsatte neråt med direkttåget till Göteborg. Öresundståget gick hemåt, oj så mörkt det är här hemma! Strax innan midnatt somnade vi gott hemma i våra egna sängar med den rogivande känslan och ljudet kvar i minnet av du-dunk, du-dunk, du-dunk… ⁄

Tågresande Marie Friberg Antonsson

Pin It on Pinterest