Landshövding Lena Sommestad inviger Kvarnadalen – Byggnadsminne nr 51 i Halland.


OBS! Ändrat till lördag den 27 april.

Veddige-Ås-Sällstorps Hembygdsförening har sedan länge haft värnat om Kvarnadalen i Ulvatorp/Sällstorp.

Antagligen var det en skattläggning på 1600-talet av handkvarnar som bidrog till att antalet skvaltkvarnar exploderade i Sverige. Rivningshysterin i det här landet spred sig dock även till skvaltkvarnar. Den nådde dock inte i så hög grad till Sällstorp. Här finns fortfarande 8 kvarnar på rad, unikt i Sverige! Tack vare att eldsjälar i bygden har vårdat detta kulturarv, beslutade Länsstyrelsen att förklara Kvarnadalen som byggnadsminne.

Lördagen 27 april sätter Hembygdsföreningen fokus på Kvarnadalen .

För de som har pigga ben ges möjlighet att följa den vackra Ulvatorpsbäcken från första kvarnen i Råryd ända upp till Stora Dämmet. Två kunniga byggnadsantikvarier från Länsstyrelsen kommer att lära oss allt om skvaltkvarnar! Och naturligtvis finns tid att njuta av den vackra faunan!

Samling 10.00 vid P-platsen.

Klockan 12.00 invigs byggnadsminnet av Hallands landshövding Lena Sommestad. Guidning vid de två kvarnarna. Samling vid P-platsen. Efter någon timma fortsätter vandringen förbi de resterande kvarnarna, ända upp till Stora Dämmet. Passa på att se byggnadsminne nr 51! Välj själv om du vill gå hela promenaden eller är nöjd med att se de två kvarnarna och invigningen. ⁄

INGVAR MÅNSSON

Knivigt värre i Kungsäter.

Knivigt värre i Kungsäter.

Det finns en man i Kungsäter som kallas knivmakarehans på Instagram. Han är enligt sitt visitkort en Knifemaker & Craftsman.

Han heter Hans Svensson och är född och uppvuxen i Veddige men flyttade till Kungsäter i samband med att han fick jobb på Dalbo möbelsnickeri 1968. Han byggde sitt hus i Kungsäter 1975.

Intresset för knivtillverkning började väl att växa till sig 1997 då han skickat in några knivar till en mässa någonstans för bedömning för dessa alster. Dessa blev väl mottagna och berömda. År 1988 var det knivutställning i Ludvika och här hände det lite mer i Hans liv, han träffade nämligen Yvonne, en underbar kvinna som han senare gifte sig med.

Senare har det blivit många diplom och medaljer och det förstår man när man pratar med Hans, det är en hel vetenskap detta med knivstål,mammuthorn, komposit, trä,läder, sten etc. en salig blandning av allt som man kan tillverka ett knivskaft av. Så är det slipning och härdning av stålet, så det biter och håller skärpan när man skall använda det. Frågan är väl bara hur man använder en kniv som tillverkats av Hans, det är ju ett dyrbart och berömt konstverk man skaffat sig och det vill man ju vara rädd om. Så berättar han om en trevlig händelse 2015 på en utställning i Båstad ,där pirrade det lite extra när han fick det åtråvärda priset ”Publikens pris”. Detta året 2018 var SM i Norrköping ,där kom Hans på 9 plats bland 34 deltagande kniventusiaster.

 Det är inte bara knivar som tillverkas utan även smycken står högt på den konstnärliga listan.

Hans är medlem i Knivmakaren Väst med säte i Varberg,där är han utbildningsansvarig och leder kurser. För närvarande pågår på torsdagskvällar en kurs med 16 deltagare på Påskbergsskolan i Varberg. Denna förening har 154 medlemmar och vill du ha kontakt så kolla www.knivmakarevast,se, eller Hans direkt 0709-386 249. hsv@kungsater.se.

Kort om föreningen Knivmakare i väst.

Föreningen bildades 1997 i Lindome. Har idag 154 medlemmar i regionen. Folk som gillar framför allt knivslöjd och liknande. Målsättning är att främja och vidareutveckla en god knivtradition, bevara det kulturella arvet och kunskapen inom konsthantverket. Man har medlemsmöten med intressanta föreläsare som kan berätta om traditionella och nya arbetsmetoder, material och verktyg. Kamratcirklar där man träffas visar vad man gör, utbyter idéer etc. Anordnar knivmakar och hantverksmässa samt SM i ämnet.

Avslutningsvis mina traditionella frågor om framtiden.

  • Hur ser det ut här i Kungsäter om 30 år? Inte lätt, det beror på om kommunen vill satsa ordentligt Här på landsbygden.
  • Om 100 år? Mycket förändras beroende på kunskap.
  • Om 300 år? Svårt att säga, man får hoppas att det vänt till det bättre, men kontinentalplattan förskjuts med 2 cm om året, vad innebär det. ⁄ 

Text och foto: Uno Karlsson

Cykelfesten

Cykelfesten

Den 1 september var det äntligen dags för cykelfest i Veddige igen, efter några års uppehåll!

Vi i kommittén drog igång planeringen så smått redan i början av året, och sedan blev det ytterligare några träffar (med ett stort antal post it-lappar) under våren och sommaren, innan alla bitar hade fallit på plats.

Inledningsvis gick det lite trögt med anmälningarna, men efter upprepade trakasserier via sociala medier, mindre personangrepp och andra påtryckningsmetoder var vi tillslut uppe i 60 anmälda par. Fantastiskt!

Veddige, och alla festdeltagare, visade sig från sin allra bästa sida denna kväll!

Det är en härlig känsla att susa genom samhället, på väg mellan maträtterna, och se andra par cykla kors och tvärs. Det blir en skön gemenskap, och det plingas, vinkas och hejas glatt! Lika spännande är det att se vilka som knackar på den egna dörren, när man själv ska bjuda på maten.

Pricken över i:et var efterfesten i idrottshuset, dit så gott som alla(?) deltagare anslöt. Stämningen var mycket god, dansgolvet gungade och festen ville aldrig (läs: ALDRIG) ta slut. När sista gästen hade cyklat hem (burit sin cykel hem?), kunde vi konstatera att allt hade förflutit precis som vi hade tänkt oss, men som vi kanske inte hade vågat hoppas på.

Under kvällen utsågs en ny kommitté, för vilka vi hyser allra största förtroende! Förhoppningen är att vi nu ska hålla cykelfesten vid liv, och lämna vidare planeringsuppdraget från år till år.

Och hörni, var inte så rädda för att hamna i kommittén. Det har faktiskt bara varit roligt, och det har inte krävt några större uppoffringar. Se istället till att bidra till att denna roliga tradition lever vidare!

Men ändå, några små enkla tips till den nya kommittén, från oss som är lite mer rutinerade:

  • Boka in bra väder på festdagen. Vi beställde växlande sol, behaglig värme och vindstilla, något som rekommenderas!
  • Skriv rätt namn på och i alla kuvert. Blanda inte ihop förrätts-, huvudrätts- och efterrättslappar, och förväxla inte heller någon adress.
  • Drick helst bara vatten på planeringsträffarna, med hänsyn till punkten ovan.
  • Om ni ska köpa ett partytält till festen, se till att få med BÅDA kartongerna från butiken.
  • Stäng av musiken och tänd upp i lokalen senast kl 02.00, om ni vill vara hemma innan kl 05.00.

TACK alla härliga festdeltagare, för att ni bjöd på god mat, och på er själva! Nu börjar vi ladda för cykelfesten 2019! Over and out! ⁄

Överskottet i cykelfestkassan, 3000 kronor, swishades till välgörenhet med Veddigeanknytning: Grötprojektet

Elin Lennermo i Kommittén 2018.

Bus eller godis, på liv och död.

Bus eller godis, på liv och död.

Traditioner på blodigt allvar…

Jag sitter i min soffa och ska strax ge mig iväg till minnesgudstjänst som får avsluta den här Allhelgonaveckan. I ryggen har jag en vecka då jag i min prästtjänst haft många fina och livsnära samtal och delat många tankar om liv och död, sorg och hopp. Kvällen som ligger framför mig kommer innehålla ljuständning och eftertanke, saknad, sorg och framtidshopp, delat med andra i en varm gemenskap. Allhelgonahelgen har ett viktigt budskap. Livet blir viktigt i dödens närhet och hoppets lågor trotsar allt mörker.

Då jag landat in hemma efter givande dagar under veckan har dörrklockan ringt och utanför står små spöken och andra läskiga varelser och säger: ”Bus eller godis”. Söta och oförargliga små barn som bor här i grannskapet – så kanske inte direkt läskigt utan kan ses som lite roligt.

Ändå skär det sig lite i hjärtat. Det passar liksom inte riktigt ihop… Det krockar lite – att sakna, sörja och minnas anhöriga och dela liv och gemenskap och försöka hitta vägar att leva vidare i ett nytt livslandskap för efterlevande – med att när skymningen faller tvingas studsa upp och ner för att öppna dörren för små spöken.

Vissa traditioner ”adopterar” vi, accepterar och omfamnar utan större eftertanke och kunskap. Vi har inte direkt någon anknytning till denna för oss ganska nya tradition som Halloween är och vi har inte tagit del av ”spelets regler”. Som jag förstår det är det så , därifrån traditionen härstammar, att den som har en tänd pumpalykta på trappan är med i leken. Vilket ger ett val åt varje enskild familj att delta eller avstå.

Den delen av traditionen har inte följt med hit.

Mitt i denna mix av nya och gamla traditioner härjar också en annan diskussion om traditioner. I år ges möjlighet att rösta fram en kille till lucia! Detta har väckt stor uppmärksamhet och lett till skilda åsikter och mycken ilska och riktigt tråkiga kommentarer. Tycka vad man vill om fenomenet som sådant, men här är man å ena sidan inte beredd att ändra på traditioner och å andra sidan hävdar man att detta med manlig lucia finns i en ursprunglig tradition.

Men hur det än är med den saken är detta underligt… dels att det upprör så och dels hur oerhört aggressivt och respektlöst människor reagerar. I denna debatt skräder man inte orden och räds inte att vara osmakligt irriterad och rent av elak i sina tyckanden .

Livet är sådant att allt förändras. Något faller i glömska, något förändras och nya traditoner får samsas med gamla, vad vi än tycker om det. Jag tror inte vi kan backa tiden tillbaka, men jag tänker att vi behöver lära oss att förhålla oss till det som sker i tiden och främst av allt vara kärleksfulla och visa varandra tolerans och förståelse.

Då föds framtidstro och framtidshopp som får gestaltas på olika vis, i lekfullhet och inte på blodigt allvar. Livet är stort och viktigt och allt är inte värt att stånga sig blodig för , så våga tänk efter och agera med hjärtat i alla möten. Även i dem som krockar i ditt eget inre. ⁄

Martina Vallerius

Kulturarvsdag i Veddige

Kulturarvsdag i Veddige

Äntligen har kulturarbetare i Halmstad upptäckt Tisdagsgängets insats vid skansen i Kullagård! Här finns ju ett färdigt koncept för Jubileum #400 år!

Dagen inleddes med fantastiska föredrag av Bengt Olander. Han beskrev inte bara Kullagårdsskansen historiska bakgrund utan lyfte även fram kvinnans roll under de förfärliga krigen. Karl XI:s gemål, den danskfödda prinsessan Ulrika Eleonora, bidrog starkt till att svenskar och danskar äntligen kunde bli vänner. Men över henne har aldrig rests någon staty!

På eftermiddagen tågade sedan de stolta karolinerna in till skansen, ståtligt med trumslagare och hästar! 88-årige Bo Emanuelsson hade skrivit ett litet skådespel där kung, präst och Erik Dahlberg uppträdde. Soldaterna tågade in och började anlägga skansen (spadar, skottkärror var lånade från hembygdsföreningen och Derome trämuseum). Men de lömska danskarna började skjuta från andra sidan Viskan! Genom en heroisk insats kunde karolinerna dock slå tillbaka attacken.

Vid kaffepausen uppträdde Gun Svensson och Jennyli Gustavsson med sång. Veddige-Ås-Sällstorps Hembygdsförening bjöd karolinerna på smörgås och kakor. Veddigevisionen sålde ett hundratal korvar. Ingen räknade publiken, kanske var det 200 personer som trotsade regnskurarna.

Dagen avslutades med två dundrande kanonskott! ⁄

Tack Tisdagsgänget för att ni sätter Veddige på kartan!

Lyckat jubileum 

Lyckat jubileum 

Veddige-Ås-Sällstorps Hembygdsförening firade 50 år!

eddige fter att på fredag eftermiddag ha hittat tältet på hembygdsstugans tak och efter 10 mm regn/hagelskur någon timma före jubiléet var stämningen något nervös. Men allt ordnade sig till det bästa! 150-200 personer kom till hembygdsstugan, solen sken tidvis och de tre tälten skyddade mot enstaka skurar.

Aktiviteterna var av vitt skilda slag: traditionell folkdans, släktforskning, scanning, barnlekar, antikrunda med Peter Börjesson i högform, folkdräkter guidningar och Sjögrens gamla snickarverktyg förevisades. Mitt i allt knattrade 10 mopeder in på gården, en traktor samt motorcyklar fångade (företrädesvis) männens intresse. Det var väldigt trevligt att våra veteraner, som var med när föreningen bildades, också kunde komma. När Åke ”i Hagakrok” dök upp var det tre ordföranden närvarande!

Dagens stora succé torde dock ha varit barnarkeologin! Våra arkeologer Amanda och Göran hade fullt upp i 4 timmar!

Sammantaget blev arrangemanget väldigt lyckat. Den här dagen, 11 augusti 2018, ville föreningen inte enbart visa upp vad som har varit utan också peka på något om framtiden. Läs gärna mer om Veddige-Ås-Sällstorps Hembygdsförenings 50 år i Hallandsbygd, som just nu har kommit ut. ⁄

Följ oss gärna på hemsida, facebook och instagram!

Ingvar Månsson

Pin It on Pinterest