Är detta slutet?

Hej Veddige!

Här kommer några rader från Veddigevisionens styrelse.

Det har varit tyst från oss ett tag. En del av gruppen har jobbat lite med vissa projekt men till stor del har det mesta fått vila under en lång tid.

Veddigevisionen startades 2000 av några av byns entusiastiska eldsjälar som ville lyfta bygden och skapa en god känsla runt vår lilla by.

Sedan nuvarande styrelse tog över har vi verkat inom flera områden som infrastruktur, event och föreningsliv m.m. och har under flera år varit levande och drivande i många stora och små frågor i både byn och kommunen.

Många minns kanske det härligt levande eventet ”Barnkalaset” som drog många besökare några år i rad. Vilken fröjd det var att få vara delaktig i det.

Vi var också drivande i planeringen och del av arbetet kring det nya torget vid buss- och tågstationen.

Vårt senaste projekt var vår fina plats på ön nere vid Viskan.

Det har hänt mycket som vi är tacksamma och stolta över och det har varit en ära att få samarbeta med och för Veddige – men allt fint har ett slut.

Vi som suttit i styrelsen under många år känner nu att vi gjort vårt. Det är dags för nya krafter, nya eldsjälar att ta över.

Det finns två vägar framåt.

1. Föreningen avvecklas.

2. Nya personer tar över stafettpinnen och driver föreningen framåt i en ny anda.

Kanske är Du den som känner dig driven och vill lyfta vårt fina samhälle ihop med en positiv liten grupp som är sugna på utveckling i Veddige! Eller känner du någon annan som passar för detta?

I Mars 2025 kommer sittande styrelse fatta beslut.

Tills dess ser vi fram emot förslag på nya medlemmar. Dela gärna och tagga personer som kan vara aktuella. För frågor och mer information kontakta någon av oss i styrelsen.

MVH Veddigevisionen

Andreas Vinterthun

Pelle Johansson

Johanna Freiman

Madeleine Nilsson

Kent Winblad

Michael Enberg

Årsmöte 2024

Veddigevisionen håller Årsmöte den 9 oktober kl 19.00 i Bollklubbens lokal på Kapmansvägen. Alla är hjärtligt välkomna! 

Husdrömmar med Jennie & Andreas

Husdrömmar med Jennie & Andreas

Hur var det att ha ett TV-team som följde er under resan?

– I börjar kändes det stelt att ha kameror riktat mot sig så fort man sa något men vi vande oss väldigt fort. Vi kom snabbt in i hur vi skulle prata och vart vi skulle titta osv. 

Det var en rolig upplevelse som vi absolut inte ångrar. 

Vi har fått så fin relation med alla inblandade från SVT och många nya vänner som vi planerar att träffa i sommar. 

Var det motiverande eller stressande? Vad tyckte familjen om uppmärksamheten?

– Att ha SVT med på resan har faktiskt bara varit roligt! Vi jobbade hårt för att hålla bygget någorlunda städat – alla fall när SVT var där! 

Och sen hade vi ju ett datum då sista inspelningsdagen skulle ske och det var väldigt motiverande. 

Vi skulle egentligen varit med i säsongen 2022 men blev framflyttade ett helt år så det var bara att köra. Altanen byggde vi i februari istället för i maj som vi planerat! Men nu har vi altanen klar och har kunnat sitta ute och njutit av vårsolen. 

Vi hann bli klara med allt utom panelen på väggarna i uterummet. Hela husbygget startade i januari 2020 och vi flyttade in i slutet på oktober 2020. 

På grund av coronapandemin blev Jennie permitterad och hade då tid att packa och röja i familjens gamla hus på Viskastigen. Andreas har jobbat heltid med husbygget. 

Jennie och Andreas flyttade hela bohaget på egen hand, utan flyttfirma. Jennie packade upp allt samtidigt som Andreas färdigställde de sista i husbygget.

– Vi har fått sån otroligt fin respons efter att programmet sändes i SVT, berättar Jennie. Mer än vi någonsin kunnat drömma om! Vi har fått brev och kort med lyckönskningar skickade till oss. Vi har fått telefonsamtal från olika delar i hela Sverige. Vi har fått gåvor. Vi har blivit stoppade när vi varit ute av folk som berömt huset men framför allt oss som familj. 

Hela familjen har blivit överrösta med fina ord från både kända och okända människor. Det är så fint! Det värmer, vi blir så berörda och rörda.

Saknar ni något från att bo inne i Veddige, och vad är det bästa med att bo lite utanför själva samhället?

– Vi saknar nog ingenting, säger Jennie. Det är ju fortfarande väldigt nära. Bara ta en promenad eller hoppa upp på cykeln. 

Allt är bra med att vi bor utanför samhället. Lugnet, tystnaden, naturen. Vi älskar att vakna till fåglarnas kvitter och ljudet från skogen istället för trafiken på Viskastigen eller någons gräsklippare. 

Har ni några tips till andra som går med husdrömmar?

– Gör det! Men tänk på varför ni gör det, råder Jennie. Vi gjorde detta eftersom vi hade en dröm om det, vi planerade i fyra år innan vi började bygga. 

– Och relationen är viktig – har ni inte en stark, trygg och kärleksfull relation så ska ni nog jobba på den istället för ett hus. 

Vad hade ni gjort annorlunda idag, och lärde ni er något nytt om er själva längs vägen?

– Eftersom allt har gått så bra hade vi inte gjort något annorlunda. Vi har gått igenom så mycket tillsammans men vår relation och vår kärlek har aldrig sviktat. Vi inser att vi bara blir starkare tillsammans för varje gång. Vi kompletterar varandra så fantastiskt bra och det har vi verkligen insett under husbyggets gång. Andreas har byggt allt, Jennie har målat, städat och burit material. Barnen har också hjälpt till med en del. 

Vi är ett team, ett jäkligt bra team!

Text: Samuel Linde · Foto: Andreas Vinterthun & Karin Linde

Från dröm till verklighet

Från dröm till verklighet

Att jag brinner för hälsa och välmående har nog inte undgått någon som träffat mig de senaste åren. Som idrottslärare på Vidhögeskolan ägnar jag dagarna åt att hjälpa ungdomar hitta sin träning och rörelseglädje, har man inte fastnat för de stora bollsporterna kan det vara svårt att hitta den fysiska aktiviteten som kroppen behöver både fysiskt men framförallt psykiskt – speciellt när allt runt omkring oss utvecklas till att kräva så lite rörelse som möjligt… Det här gäller ju såklart inte enbart barn och unga utan även vuxna kan behöva lite push i rätt riktning men långt ifrån alla är bekväma med att kliva in på ett publikt gym och blotta sin osäkerhet, många vill vara tränade redan INNAN man börjar och så blir det liksom aldrig av.

2019 tog jag ett stort steg då jag gick från att leka med tanken på att utbilda mig till personlig tränare till att faktiskt göra det, på riktigt! Under ett halvår pendlade jag till Stockholm och Bosön för att bli Endurance Personal Trainer – personlig tränare med specialkompetens inom konditionsidrott! En fantastisk tid där jag än en gång fick bekräftat för mig att ju mer man lär sig desto mer inser man att man inte vet eller kan allt…! Just vetgirigheten är ett signum för mig, det finns ALLTID något nytt jag kan lära mig, till exempel att bygga ett utegym.

Jag har under åren som följt haft löparkurser för såväl nybörjare som mer inbitna löpare och även det jag kallat HälsoCamp – en stunds rörelse för alla där man gör efter sin nivå för dagen, långt ifrån de BootCamps man kanske mer hör talas om. Rörelseglädje i det lilla och enkla som blir av vecka efter vecka!

Garaget förvandlades till en PT-studio där enskilda kunder fått träna i en lugn miljö utan att känna sig uttittade av andra. Höstens stora succé blev kursen “Kom igång med styrketräning” i det som kallas för SmallGroup (personlig träning i liten grupp vilket ger ett lägre pris men ändå väldigt personligt). Men. Så kom den där pandemin – och helt plötsligt hade jag vuxit ur garagestudion för grupper. Eftersom jag själv älskar att träna utomhus började då tankarna snurra om man inte skulle kunna få till något annat, något större och bättre!

För många Veddigebor finns tennisbanan hos Bertil och Inga Larsson i minnet men de senaste åren har den tyvärr inte varit i drift. Tennisbanan var min morfars och morbrors projekt och till min stora glädje fick jag nu göra om den till mitt projekt!

Jag hade många idéer, ritade och skissade. Micke fick sedan omsätta mina ritningar i konstruktion.

Så i februari var det dags att sätta igång, det första som behövde göras var att ta bort all tennismassa som låg i ett översta lager om ett par centimeter. Emma, som längtade efter armgången mer än mig, var till stor hjälp! 

Gräva är inte min favoritaktivitet men oj vad jag har grävt… Rejäla hål för att kunna gjuta fast plintar till en stabil konstruktion. Det tråkiga med allt förarbete är att det är av stor vikt att det är bra gjort för att slutresultatet sedan ska bli bra men det syns ju knappt att man gjort något! 

Så när dagen väl kom att börja bygga det som faktiskt ska synas och tränas i var jag som ett barn på julafton! Stolpe efter stolpe kom på plats och sakta men säkert började man kunna se hur det skulle se ut – nästan bättre än bilden jag hade i mitt huvud! 

Fokus i hela bygget har varit att komma bort från “vikthets” och att istället jobba med rörelseglädje och mycket egen kroppsvikt. Därför finns det massor av krokar att använda till exempelvis gummiband, rep att klättra i, en armgång, däck i olika varianter och olika typer av hinder. Tanken är att träningsmöjligheterna ska passa ung som gammal! De vikter och material som tillhör utegymmet är inte markerade i kilon utan ordnade i färgkategorier; rosa för lätt, grönt för lite tyngre och de blå är tyngst. 

Nu är min dröm redo att användas; boka dig på kurs, öppna pass eller samla ihop ett gäng och boka en stående tid under ett par veckor med eller utan instruktör. Företag har börjat boka in sig för att tillsammans i personalgruppen arbeta hälsofrämjande, vilket jag tycker är toppen för folkhälsan!

Tack till Axima/Bil och Traktor för traktordäck, Hjulbulten för bildäck, Niklas Scheller för vikter till skivstänger, Mikael för återvunnet material, mamma och pappa för all hjälp och självklart till mina hyresvärdar för att jag fick lov att använda morfars gamla tennisbana! Det största tacket riktas till Micke och Horreds Måleri, utan dig hade det inte blivit mer än en dröm på papper!

Evelina Enberg